Men risk för att det här ska börja likna en träningsdagbok (a-s-g ^3) så måste jag faktiskt berätta att nu har jag varit och simmat lite mer...
Tisdag kom jag hem från jobbet tidigt (det finns ju onekligen annat än jobb här i livet) och efter en timmes segande vid skrivbordet fick jag ett ryck och gick i rask takt kilometern bort till badet.
Motionssimmet var avgränsat till två banor och bara 25 meter. Men jag snurrade runt där och hann 40 längder (varsågod att börja räkna). Snabb dusch och sen mindre rask promenad hem innan barnen levererades efter sportlovshelg hos mormor och morfar.
Idag torsdag har jag suttit hemma och pluggat. Går ju en utbildning...
Men plugg är bra :) - Jag har idag vattnat och duschat alla blommor, putsat fönster, kört fyra varv i tvättstugan, simmat 1500 meter (där kom det!), våttorkat typ allt i hela lägenheten... Förutom att ha varit en duktig pappa och fixat uppskattad matsäck till barnens skridskoutflykt med sportlovsfritids.
Verkligen skönt att simma. Blir grymt svettig - stackars alla medsimmare - och trött snudd på helskakig i överkroppen. Men jag saknar fortfarande den där träningsvärken... Idag efter simningen körde jag lite armhävningar innan jag gick in i bastun, men efter sisådär 1500 simtag orkade jag inte speciellt många. Antar att jag får gå utan sköna träningsvärken i morgon också.
Men det känns bra att röra lite på mig igen.
2009-02-26
2009-02-23
Blöt och glad
Det blev inget gym!
Natten mellan lördag och söndag kom herren till mig, och herren sade mig -
- Min son, du skola blöta ned dig!
Så jag och lilla fröken tog oss till Tibblebadet hemmavid.
Det gick rätt bra, efter första 300, och för andra gången i mitt liv har jag nu simmat 1000 meter :)
Första gången var när jag gick i trean.
I grundskolan.
Alltså jag är ju ingen vattenmänniska. Men det var kul. Eller skönt. Eller jag menar, efteråt kändes det som om det är precis lagom fördelning av arbetet för att ge jobb i rätt muskler.
Det enda småtrista är att jag känner så gott som ingen träningsvärk alls idag... :(
Natten mellan lördag och söndag kom herren till mig, och herren sade mig -
- Min son, du skola blöta ned dig!
Så jag och lilla fröken tog oss till Tibblebadet hemmavid.
Det gick rätt bra, efter första 300, och för andra gången i mitt liv har jag nu simmat 1000 meter :)
Första gången var när jag gick i trean.
I grundskolan.
Alltså jag är ju ingen vattenmänniska. Men det var kul. Eller skönt. Eller jag menar, efteråt kändes det som om det är precis lagom fördelning av arbetet för att ge jobb i rätt muskler.
Det enda småtrista är att jag känner så gott som ingen träningsvärk alls idag... :(
2009-02-21
Blå och sur
Det var innebandy i måndags igen.
Istället för sedvanliga 6-10 pers, var vi 13.
Jag borde insett att antalet troligen var ett tecken...
De nya, som jag inte sett där förut, var alla stora - 185-195 nånting, och såg ut att trivas alldeles för bra på gymet - och hade alla ljusa tröjor på sig. Dvs de hamnade i det andra laget, eftersom jag hade färgad tröja.
För första gången sedan jag började i september hade jag inte linne, utan en t-shirt. Nu vet jag att det är ett dåligt tecken.
Jag börjar misstänka att rekryteringen av nya spelare var ett slugt välplanerat drag av tacklar-VD (läs Blå och nöjd här). Troligen hade de även haft en spion som kollat in min tröjfärg i förväg.
Nya stora gymkillarna var inte bara stora gymkillar, utan även snabba som fan och kunde dribbla och ha sig. Är inte livet bra orättvist ibland, mot oss som tror vi kan hanka oss fram på vilja och var femte gen på rätt plats?
Efter en halvtimme av halvdana insatser och ett ynka turmål från min sida kände jag att nu jävlar, nu är det 190% och jag ska inte ge mig!
Tips till alla läsare där ute:
Akta er för Nu jävlar-känslor!
Jag satsade!
Jagade, sprang, högg på allt.
Men höll igen lite, de vill ju inte köra så hårt lärde jag mig förra veckan.
Det är en svår kombination.
Gasa och bromsa på en gång liksom.
Så var det en av de där nykomlingarna som jag bara skulle ta bollen av. Jag hängde på, han fintade, han fintade en gång till, jag vände snabbare än foten. Foten hamnade under mig, men innan jag noterat det tog jag i för att komma vidare åt andra hållet.
Knak.
Först gjorde det klart ont. Inte på samma sätt som förut när jag fått småstukningar.
Visste inte om jag vågade stödja mig på foten.
Testade. Det gick, om jag var försiktig.
Linkade av planen. Tog av sko, strumpa och linda (som jag kört med sedan förra stukningen).
Kände och klämde försiktigt på foten. Verkade inte vara nåt brutet, men det kan det ju tydligen vara utan att man märker det direkt.
Istället för att få skjuts av kollegan hem till Täby för att hinna till mötet i skolan, bestämde jag mig för att halta bort och ta en dusch och åka kommunalt hem till skolan. Jag skulle hinna lika snabbt som om han skulle stressa och skjutsa.
Lindade foten stenhårt efter duschen. Hellre kallbrand i tårna än att pajja foten för gott. Tog mig till tunnelbanan, åkte till Östra, "rusade" upp till tåget och hann i tid. MSN med sonen så att han kunde möta mig och ta väskan när jag haltade från tåget till skolan.
Jag undrade efter en stund varför tåget fortfarande stod still.
Jag satt på fel tåg. Fan!
Hittade nästa tåg, en kvart senare, inte ett snabbtåg. Skulle bli alldeles för sen till skolan. Fan igen.
Åkte hem. Sonen mötte mig på perrongen med ett anteckningsblock och redo att ta min väska. Jag tackade för hjälpen, suckade, och följde med honom hem.
Ringde syster doktor. Hon kom med några goda råd och lite sympati.
Sov med foten lindad. Barnen fick följa varandra till skolan på morgonen. Jag lokaliserade en husläkare i Täby, och fick snabbt en tid. Tog bilen de 1000 metrarna till doktorn i centrum. Försöker att inte skämmas för det, jag var ju skadad... Det var visserligen ett antal år sedan jag uppsökte läkare, men mina erfarenheter sa mig att det var lika bra att ta med boken...
Doktorn var i tid (wow!) och hon skickade mig direkt till Aleris Röntgen. Där fick jag vänta ett par minuter, sedan röntgades min fotled från fyra vinklar.
Nu kom dagens första egentliga väntan. Satt 20 minuter med den härliga (nja) boken. Sedan fick jag mitt svar. "Ingen skelettskada". Skönt! Fast så klart lite synd att jag då tydligen larvat mig, det var ju inte ens nåt brutet... *s*
Gick tillbaka över gatan till doktorn. Ett par minuter där av klämkäcka råd - "träna upp den, kontrollerat, kanske sjukgymnastik, ge gärna stöd med en linda" osv - och sen var min tid som patient över.
Ganska precis en timme tog det. Två timmar från det att jag ringde.
Imponerande måste jag säga!
Under veckan har foten bättrat sig avsevärt. Jag har inte lindat den nånting, förutom under långpromenaden på dryga sex km (ja, det är en långpromenad i min värld) för en stund sedan.
Om inget övertydligt tecken visar sig, som inte ens jag kan missa, ska jag ta mig till gymet i morgon eftermiddag. Vem vet, även om jag inte blir 190 lång så kanske dribbelfömågan kommer på köpet?
Istället för sedvanliga 6-10 pers, var vi 13.
Jag borde insett att antalet troligen var ett tecken...
De nya, som jag inte sett där förut, var alla stora - 185-195 nånting, och såg ut att trivas alldeles för bra på gymet - och hade alla ljusa tröjor på sig. Dvs de hamnade i det andra laget, eftersom jag hade färgad tröja.
För första gången sedan jag började i september hade jag inte linne, utan en t-shirt. Nu vet jag att det är ett dåligt tecken.
Jag börjar misstänka att rekryteringen av nya spelare var ett slugt välplanerat drag av tacklar-VD (läs Blå och nöjd här). Troligen hade de även haft en spion som kollat in min tröjfärg i förväg.
Nya stora gymkillarna var inte bara stora gymkillar, utan även snabba som fan och kunde dribbla och ha sig. Är inte livet bra orättvist ibland, mot oss som tror vi kan hanka oss fram på vilja och var femte gen på rätt plats?
Efter en halvtimme av halvdana insatser och ett ynka turmål från min sida kände jag att nu jävlar, nu är det 190% och jag ska inte ge mig!
Tips till alla läsare där ute:
Akta er för Nu jävlar-känslor!
Jag satsade!
Jagade, sprang, högg på allt.
Men höll igen lite, de vill ju inte köra så hårt lärde jag mig förra veckan.
Det är en svår kombination.
Gasa och bromsa på en gång liksom.
Så var det en av de där nykomlingarna som jag bara skulle ta bollen av. Jag hängde på, han fintade, han fintade en gång till, jag vände snabbare än foten. Foten hamnade under mig, men innan jag noterat det tog jag i för att komma vidare åt andra hållet.
Knak.
Först gjorde det klart ont. Inte på samma sätt som förut när jag fått småstukningar.
Visste inte om jag vågade stödja mig på foten.
Testade. Det gick, om jag var försiktig.
Linkade av planen. Tog av sko, strumpa och linda (som jag kört med sedan förra stukningen).
Kände och klämde försiktigt på foten. Verkade inte vara nåt brutet, men det kan det ju tydligen vara utan att man märker det direkt.
Istället för att få skjuts av kollegan hem till Täby för att hinna till mötet i skolan, bestämde jag mig för att halta bort och ta en dusch och åka kommunalt hem till skolan. Jag skulle hinna lika snabbt som om han skulle stressa och skjutsa.
Lindade foten stenhårt efter duschen. Hellre kallbrand i tårna än att pajja foten för gott. Tog mig till tunnelbanan, åkte till Östra, "rusade" upp till tåget och hann i tid. MSN med sonen så att han kunde möta mig och ta väskan när jag haltade från tåget till skolan.
Jag undrade efter en stund varför tåget fortfarande stod still.
Jag satt på fel tåg. Fan!
Hittade nästa tåg, en kvart senare, inte ett snabbtåg. Skulle bli alldeles för sen till skolan. Fan igen.
Åkte hem. Sonen mötte mig på perrongen med ett anteckningsblock och redo att ta min väska. Jag tackade för hjälpen, suckade, och följde med honom hem.
Ringde syster doktor. Hon kom med några goda råd och lite sympati.
Sov med foten lindad. Barnen fick följa varandra till skolan på morgonen. Jag lokaliserade en husläkare i Täby, och fick snabbt en tid. Tog bilen de 1000 metrarna till doktorn i centrum. Försöker att inte skämmas för det, jag var ju skadad... Det var visserligen ett antal år sedan jag uppsökte läkare, men mina erfarenheter sa mig att det var lika bra att ta med boken...
Doktorn var i tid (wow!) och hon skickade mig direkt till Aleris Röntgen. Där fick jag vänta ett par minuter, sedan röntgades min fotled från fyra vinklar.
Nu kom dagens första egentliga väntan. Satt 20 minuter med den härliga (nja) boken. Sedan fick jag mitt svar. "Ingen skelettskada". Skönt! Fast så klart lite synd att jag då tydligen larvat mig, det var ju inte ens nåt brutet... *s*
Gick tillbaka över gatan till doktorn. Ett par minuter där av klämkäcka råd - "träna upp den, kontrollerat, kanske sjukgymnastik, ge gärna stöd med en linda" osv - och sen var min tid som patient över.
Ganska precis en timme tog det. Två timmar från det att jag ringde.
Imponerande måste jag säga!
Under veckan har foten bättrat sig avsevärt. Jag har inte lindat den nånting, förutom under långpromenaden på dryga sex km (ja, det är en långpromenad i min värld) för en stund sedan.
Om inget övertydligt tecken visar sig, som inte ens jag kan missa, ska jag ta mig till gymet i morgon eftermiddag. Vem vet, även om jag inte blir 190 lång så kanske dribbelfömågan kommer på köpet?
2009-02-10
Blå och nöjd
Igår var det innebandy.
Vi körde ganska hårt, och hårdast blev det när jag tryckte mig förbi en kille som tryckte tillbaka en aning mer än jag beräknade. Jag fladdrade över sargen och in i plastskynket som hänger som avdelare mellan planerna. Och framför allt fladdrade jag in i en metallstolpe som håller plasten.
Klockrent rakt över ansiktet från hårfäste (nä inte riktigt så långt bak *s*) över näsan ner till hakan.
Där och då trodde jag blodet sprutade, men så illa var det inte.
Men efter smällen fick jag fullt med adrenalinstinn energi, gjorde två mål direkt och var inte trött på säkert fem minuter!
Under snacket i omklädningsrummet efteråt visade det sig att han som tacklat mig, som själv är en som kör riktigt hårt, gjorde det tydligen för att markera att han tycker jag kör för hårt. Oops. Synd bara att hans "markering" inte riktigt gick fram... jag trodde snarare att han lade ribban där helt enkelt.
Sen förklarade min kollega som lockat med mig till innebandyn, att killen med tacklingen är chefen för firman som hyr planen... och ingen annan har riktigt vågat stå upp mot honom och berätta för honom hur hårt han själv kör... *s*
Som synes på bilden blev det inte mycket skavanker i ansiktet. Jag som hoppats på att äntligen får en ursäkt. Lite blå över näsan, gör lite ont när jag snyter mig. Fläskläppen uteblev så gott som helt.
Men jag är klart nöjd med timmen på planen igår :)
Skönt att få köra lite hårt. Känner hur jag saknar mina år i Bulldogs...
Vi körde ganska hårt, och hårdast blev det när jag tryckte mig förbi en kille som tryckte tillbaka en aning mer än jag beräknade. Jag fladdrade över sargen och in i plastskynket som hänger som avdelare mellan planerna. Och framför allt fladdrade jag in i en metallstolpe som håller plasten.
Klockrent rakt över ansiktet från hårfäste (nä inte riktigt så långt bak *s*) över näsan ner till hakan.
Där och då trodde jag blodet sprutade, men så illa var det inte.
Men efter smällen fick jag fullt med adrenalinstinn energi, gjorde två mål direkt och var inte trött på säkert fem minuter!
Under snacket i omklädningsrummet efteråt visade det sig att han som tacklat mig, som själv är en som kör riktigt hårt, gjorde det tydligen för att markera att han tycker jag kör för hårt. Oops. Synd bara att hans "markering" inte riktigt gick fram... jag trodde snarare att han lade ribban där helt enkelt.Sen förklarade min kollega som lockat med mig till innebandyn, att killen med tacklingen är chefen för firman som hyr planen... och ingen annan har riktigt vågat stå upp mot honom och berätta för honom hur hårt han själv kör... *s*
Som synes på bilden blev det inte mycket skavanker i ansiktet. Jag som hoppats på att äntligen får en ursäkt. Lite blå över näsan, gör lite ont när jag snyter mig. Fläskläppen uteblev så gott som helt.
Men jag är klart nöjd med timmen på planen igår :)
Skönt att få köra lite hårt. Känner hur jag saknar mina år i Bulldogs...
2009-02-06
Fredagkväll tv-kväll
Hur ska det här gå ihop...
(Ja det där sista är på söndag - vilken tur!)
Min rekommenderade tv-kväll
20:00 På spåret
Fredag på SVT1
Geografisk frågesport från 2008. Säsong 19. Avsnitt 11 av 13. I den första semifinalen tävlar Lisa Syrén och Johan Wester mot Siw Malmkvist och David Bexelius. Veckans gästartister är After Shave. Domare är Björn Hellberg.
20:00 Let's dance
Fredag på TV4
Danstävling. Avsnitt 5 av 12. Här ska kända personer, med hjälp av tävlingsdansare, på extremt kort tid lära sig att tävlingsdansa. Danserna de tävlande stjärnorna ska lära sig är bland annat rumba, samba, cha-cha-cha, tango, salsa, slowfox och wienervals som de framför inför den kritiska juryn som består av Tony Irving, Dermot Clemenger, Ann Wilson och Maria Öhrman. Det blir också inslag om hur det gått under repetitionerna under veckan.
21:00 Skavlan
Fredag på SVT1
Pratshow. Avsnitt 4 av 8. Gäster är skådespelaren Gustaf Skarsgård, den engelska författarinnan Sarah Symonds, skådespelerskan Tuva Novotny och artisten Måns Zelmerlöw. Dessutom intervjuas musikern Lars Winnerbäck, som även står för musiken.
21:30 Office space
Fredag på TV3
Amerikansk komedi från 1999. Peter Gibbons är en kontorsarbetare som tröttnat på sitt tråkiga liv. En dag besöker han en terapeut som hypnotiserar honom. Det hela resulterar i att han får en ny inställning till livet. Och mot förmodan förbättrar detta hans karriär - trots att han bryter mot alla regler. I rollerna: Ron Livingston, Jennifer Aniston, David Herman, Ajay Naidu, Diedrich Bader. Regi: Mike Judge.
21:30 Hjälp!
Fredag på TV4
Svensk komediserie från 2009. Avsnitt 2 av 8. Don Carter blir dumpad av sin fru som försvinner med alla hans pengar. Örjan sätter igång med utbildning av personalen på hotellet i säkerhetstänkande. Benjamin är nu medlem i rånarligan och han får mer uppskattning än vad han önskar. Jeanette får ett förslag om samarbete och Vivianne tar till en något udda metod för att försöka hjälpa LM. I rollerna: Chevy Chase, Stina Ekblad, Sissela Kyle, Felix Herngren, Anna Blomberg, Per Andersson, Johan Rheborg.
22:40 Samantha
Fredag på TV4
Amerikansk komediserie från 2007. Säsong 1. Avsnitt 4 av 15. När Samantha och Andrea är ute på klubb och en man försöker ragga upp Samantha inser hon att hon inte har något minne av hur det är att ha sex. Nu när hon i grund och botten är oskuld igen överväger hon om hon ska återupptäcka sin första gång omgående eller vänta på den rätte killen. I rollerna: Christina Applegate, Jennifer Esposito, Barry Watson, Jean Smart, Kevin Dunn, Melissa McCarthy, Tim Russ.
02:15 Avgrunden
Fredag på TV3
Amerikansk sci-fi thriller från 1989. Under det kalla Kriget sjunker en ubåt av okända orsaker Ett dykarlag skickas ner på djupet för att undersöka saken och rädda eventuella överlevande. Nere på havsbotten väntar dock mer än bara en ubåt. I rollerna: Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn, Leo Burmester, Todd Graff. Regi: James Cameron.
22:30 Amerikansk fotboll
Söndag på Viasat Sport
NFL: Pro Bowl. Från Aloha Stadium i Honolulu.
(Ja det där sista är på söndag - vilken tur!)
I don't get it - eller...?
Jag behöver hjälp.
Jag inser att det finns något sunt motiv i denna vrå av marknadsföringslagen, men jag kan inte nu förstå den riktigt.
Nej, vi ska ju inte bli pålurade reklam.
För då kan vi tro att något är bra/snyggt/användbart när det i själva verket bara är någon som vill få oss att tro det.
Nu är det den där blondinbellan som tiggt om gratiskläder mot att hon lovar att ha dem på sig på sin blogg.
Kanske inte så stiligt gjort, men i ljuset av att hela hennes tanke verkar vara att bli någon sorts pseudokändis enbart för kändisskapets skull, är det inte speciellt förvånande.
Man kan ha massor med åsikter om henne och hennes kamp om strålkastarljuset, men så mycket bryr jag mig helt enkelt inte.
Men jag förstår inte varför det ska vara olagligt...
Vad är egentligen skillnaden mellan att jag i någon bild här på min blogg säkert råkar visa något klädmärke, och att hon gör det? Förutom då att jag betalat pengar för att kunna bära märket...
En gnutta avundsjuka så klart. Jag skulle gärna ha gratiskläder.
Jag ställer mig frågan -
Skulle jag tveka om jag fick möjlighet att göra något sådant?
Jag vet inte...
Vilket får mig att inse att jag balanserar inte bara på gränsen till lagen - jag har uppenbarligen inte ens någon aning om var den är!
Eftersom jag så gott som aldrig handlar kläder till fullt pris, utan bara när det är rea, så borde varje offentligt publicerad bild på mig göra mig till en brottsling enligt den där vrån i marknadsföringslagen!
Men ja, jag inser ju att det finns en smärre skillnad... Jag får inte rabatt av affären under premissen att jag ska exponera plagget i något uttalat medium, de kräver inte ens att jag någonsin ska ha det på mig eller nämna för en levande själ... medan BB får sin "rabatt" under en mycket tydlig premiss - Gör reklam för detta i ditt medium!
Eller är det helt enkelt avundsjukan som krupit in i den där vrån?
Jag inser att det finns något sunt motiv i denna vrå av marknadsföringslagen, men jag kan inte nu förstå den riktigt.
Nej, vi ska ju inte bli pålurade reklam.
För då kan vi tro att något är bra/snyggt/användbart när det i själva verket bara är någon som vill få oss att tro det.
Nu är det den där blondinbellan som tiggt om gratiskläder mot att hon lovar att ha dem på sig på sin blogg.
Kanske inte så stiligt gjort, men i ljuset av att hela hennes tanke verkar vara att bli någon sorts pseudokändis enbart för kändisskapets skull, är det inte speciellt förvånande.
Man kan ha massor med åsikter om henne och hennes kamp om strålkastarljuset, men så mycket bryr jag mig helt enkelt inte.
Men jag förstår inte varför det ska vara olagligt...
Vad är egentligen skillnaden mellan att jag i någon bild här på min blogg säkert råkar visa något klädmärke, och att hon gör det? Förutom då att jag betalat pengar för att kunna bära märket...
En gnutta avundsjuka så klart. Jag skulle gärna ha gratiskläder.
Jag ställer mig frågan -
Skulle jag tveka om jag fick möjlighet att göra något sådant?
Jag vet inte...
Vilket får mig att inse att jag balanserar inte bara på gränsen till lagen - jag har uppenbarligen inte ens någon aning om var den är!
Eftersom jag så gott som aldrig handlar kläder till fullt pris, utan bara när det är rea, så borde varje offentligt publicerad bild på mig göra mig till en brottsling enligt den där vrån i marknadsföringslagen!
Men ja, jag inser ju att det finns en smärre skillnad... Jag får inte rabatt av affären under premissen att jag ska exponera plagget i något uttalat medium, de kräver inte ens att jag någonsin ska ha det på mig eller nämna för en levande själ... medan BB får sin "rabatt" under en mycket tydlig premiss - Gör reklam för detta i ditt medium!
Eller är det helt enkelt avundsjukan som krupit in i den där vrån?
2009-02-05
Sjökexet
Han ser ut som nåt jätteslemmigt från Tylösand/Sandhamn/Stureplan, men ärligt talat gör han löjligt sköna/roliga/fnittergenererande mixar som Sveriges Radio bjuder oss på!
Vågar du se hur han ser ut?
Klicka här. Säg inte att jag inte varnade dig.
Om du inte blev alltför avskräckt - är det bara att surfa in hit och låta dig underhållas!
Ett litet exempel...
(Jaja, jag hade gärna velat bädda in det i inlägget, men lyckades inte.)
(Fast jag har väldigt svårt att acceptera att Papa Dee (?) kallar honom "Sjötjexet"...)
Vågar du se hur han ser ut?
Klicka här. Säg inte att jag inte varnade dig.
Om du inte blev alltför avskräckt - är det bara att surfa in hit och låta dig underhållas!
Ett litet exempel...
(Jaja, jag hade gärna velat bädda in det i inlägget, men lyckades inte.)
(Fast jag har väldigt svårt att acceptera att Papa Dee (?) kallar honom "Sjötjexet"...)
2009-02-04
1/6 Verksamhetsarkitekt
Nu är de två första dagarna avklarade.
Proppfull i huvudet med processkartor och processmodeller och processutvecklingsmetoder.
Vi har möblerat processfiskar och aktivitetsrutor.
Nu har jag framför mig en månad med hemuppgift, att beskriva en vald process i en vald verksamhet enligt en vald processmodell.
Och om jag får tråkigt, så har jag runt 300 sidor ur denna lilla hög som ska plöjas till nästa gång...
Proppfull i huvudet med processkartor och processmodeller och processutvecklingsmetoder.
Vi har möblerat processfiskar och aktivitetsrutor.
Nu har jag framför mig en månad med hemuppgift, att beskriva en vald process i en vald verksamhet enligt en vald processmodell.
Och om jag får tråkigt, så har jag runt 300 sidor ur denna lilla hög som ska plöjas till nästa gång...
Fullt i hjärnkontoret
Hjärnstorm är inte bara ett program på SVT, det är även vad man kan uppleva natten efter en intensiv kursdag.
Gick och lade mig kl 22 med denna härliga underhållning.
Släckte och däckade efter en halvtimme.
Sen började det blåsa upp till storm.
Tusen miljoner tankar flög omkring i huvudet.
Men fördelen var att de flög ganska fort.
När jag tyckte att hela natten måste gått och jag fortfarande kände mig helt död, orkade jag till sist vända mig om för att se hur bråttom jag hade.
Då var klockan 2.
Andades ut, svepte ett glas vatten, och sov sen mycket bättre!
Men nu är det dags att sätta fart här vid frukostbordet!
Ikväll kommer jag hem med högen med böcker och pärmar vi fått, kanske redovisas de här...
Gick och lade mig kl 22 med denna härliga underhållning.
Släckte och däckade efter en halvtimme.
Sen började det blåsa upp till storm.
Tusen miljoner tankar flög omkring i huvudet.
Men fördelen var att de flög ganska fort.
När jag tyckte att hela natten måste gått och jag fortfarande kände mig helt död, orkade jag till sist vända mig om för att se hur bråttom jag hade.
Då var klockan 2.
Andades ut, svepte ett glas vatten, och sov sen mycket bättre!
Men nu är det dags att sätta fart här vid frukostbordet!
Ikväll kommer jag hem med högen med böcker och pärmar vi fått, kanske redovisas de här...
2009-02-03
Back to school - Verksamhetsarkitekt
Så var det dags!
Den första av tolv dagars studier för att bli något så fancy som
Den första av tolv dagars studier för att bli något så fancy som
- Certifierad Verksamhetsarkitekt
(Dataföreningen) (IRM)
Sitter i lobbyn i Dataföreningen Kompetens lokaler vid Centralen med en kopp kaffe och en frukostfralla.
Jag är faktiskt lite nervös nästan.
Det är ett steg åt sidan från det jag är van vid att hålla på med, och ska bli riktigt intressant.
Mest intressant är nog hur jag kommer klara det och gilla det. Sen kommer säkert själva utbildningen vara intressant också. Hoppas jag. Är lite rädd att de ska börja med att lära mig akronymen BPR och sen dela ut obligatoriska slipsar till oss underklädda.
Men nä, så illa är det nog inte.
Jag hoppas även att bacilluskerna som envetet bitit sig fast i mig ska forceras undan av energin som kommer av att göra något nytt och enormt spännade! ;)
Future will tell!
2009-02-02
Superbowl XLIII - Santonio Holmes
Wow...
Vad säger man?
Vilken kille.
Vem var den där Larry?
27-23 till Pittsburgh. 22 sek kvar.
Superbowl XLIII - Larry Fitzgerald
Vad sa jag om Larry?
Han var så frustrerad över att inte ha fått några passar att han såg ut att vilja ta av sig hjälmen och se resten av Superbowl från en närbelägen bar...
Sen började passarna komma.
Tycker synd om sonen som däckat.
1:01 kvar - Arizona leder för första gången under matchen. 23-20.
Det blir inte mycket mer spännande...
Superbowl XLIII - the Boss i halvtid
Första halvlek slut.
Med hjärtat i Arizonas öken, var det en jobbig inledning på matchen. En minut in i andra kvarten hade Arizona haft bollen i totalt 1½ minut... Låg under 10-0. Pittsburgh dominerade totalt. Kurt Warner fanns inte. Big Ben såg stabil och fokuserad ut.
Men det bättrade sig.
Trots att sonens favorit Larry Fitzgerald inte fått en enda pass åt sitt håll.
En interception av Dansby. Hoppet tändes.
En lovande drive ner till 1-yards-linjen. Men sen...
En interception av Harrison. Hoppet släcktes.
Istället för att lämna planen till Bruce Springsteen med ett bra flow och brinnande ögon, fick de lunka av planen efter tidernas längsta Superbowl-touchdown. 100 yds.
Att se Harrison ta sig från egen endzone över hela planen var som att få en lektion i vad Vilja och Jävlaranamma kan göra för oss. Imponerande, även om det var "fel" lag...
Men men - skulle "fel" lag vinna, så kan jag ju alltid glädjas åt att AIK's färger vunnit något stort i år... *s*
2009-02-01
Superbowl XLIII - dags att ladda
Nu är vi strax på väg i säng.
Det är dags att ladda inför natten.
David från Arizona mot Goliat från Pittsburgh.
Efter en säsong där jag tittat på säkert 30-40 matcher sedan slutet av augusti, kommer nu höjdpunkten.
Superbowl XLIII
Alla ska isäng senast klockan 19, för att väckas av popcorn i micron, läsk och chips vid midnatt.
Det är obligatorisk skolgång i morgon.
Men far i huset "jobbar hemma" *s*
Sov gott - återkommer framåt natten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)