1 man, 2 ex, 4 kottar

Elektronångest

2011-07-13T16:01:00.001+02:00

Sitter på en kobbe i skärgården och känner svårt av den nya ångesten.

Allt för många av elektronerna i min förlängda kroppsdel smartestphone har svikit och gått över till Andra Sidan för att umgås alldeles för intimt med sina motpoler.

Batteriet börjar laddas ur.

Visserligen har jag fixat laddmöjlighet i båten, men den får inte många mA den vägen, och hur länge vill jag egentligen sitta fjättrad inom laddsladdsavstånd från uttaget?

Som krydda på moset får jag ingen 3G här, trots att jag haft det under alla dagens 5 timmars färd hit, så allt jag vill göra tar sk*tlång tid.

Ack, denna värld.

Wikipedia ger oss Livets Essens

2011-06-26T17:46:00.000+02:00

Sök på vad du vill på svenska Wikipedia.
I artikeln som kommer upp, klicka på den första länken som inte är kursiv och inte är (inom parentes), och inte heller de små länkarna med en siffra [inom hakar].

Upprepa detta på den sida du då kommit till. Och upprepa igen. Och igen.

Vad du än sökte på från början, så hamnar du till sist i en rundgång mellan

Engelska Wikipedias motsvarighet är

Jag kan inte undgå att känna att det här kan säga oss något.
Jag menar, den slutliga rundgången stannade ju ändå inte i Gud, Tro och Underkastelse. Och inte heller i Vinst, Ekonomi och Egendom.
Och jag har svårt att tro att det är en av Wikipedia slugt uträknad plan eller något gigantiskt Easter Egg.

Men vad är det som det säger oss?

Jag kan bara gissa.

Turtles

2011-04-22T12:17:00.002+02:00

Musikhjälpen 2010

2010-12-13T19:18:00.001+01:00

Barn är inte till salu!

Länge sedan

2010-06-27T02:58:00.004+02:00

Det var länge sedan jag blev sittande till ljusa morgon.

Men det känns riktigt bra.
Spelar en gammal spellista från ett par år sedan.
Då, där, när jag var väldigt mycket "Här".
Och "Nu", för den delen.

Det börjar bli härlig tidig morgon där ute.
Stängde nyss balkongdörren, det blev aningen för svalt.

Jag har inget att säga, och vill berätta det för världen.

Men något finns ju alltid, så klart, att säga.

Njuter av en stundande semester.

Njuter av en närvarande ro.

Njuter av kommande liv.

Njuter av natten.

Njuter av oss.

Njuter.

Vem är väl jag att förta och avbryta denna känsla genom att tvinga denna kropp och njutande själ isäng?

Waka Waka - Nu är det för Afrika

2010-06-27T00:15:00.000+02:00

Okej...
Robyn är inte ensam där uppe nu, hon har god konkurrens av Shakira.

Waka Waka (This Time For Africa) from Portal Shakira on Vimeo.

Robyn - Dancing On My Own

2010-05-26T21:24:00.000+02:00

Bäst på länge...
Me like!

Robyn 'Dancing On My Own' (Official Video) from Robyn on Vimeo.

QuitFacebookDay.com

2010-05-25T17:04:00.007+02:00

Äntligen har de fattat vad jag fattade för flera år sen... ;-)
Se mina inlägg om Våga Vägra Facebook

QuitFacebookDay.com

Posted using ShareThis

Försommarmorgon

2010-05-18T07:46:00.000+02:00

Promenerar längs Engelbrektsgatan mot kontoret.

Humlegårdens syréndoft...

Räcker för att göra den här dagen!

Enade mot världen

2010-04-19T19:04:00.000+02:00

Såg just att dottern pyntat schackbrädet.

Det kändes lite romantiskt.

Buntband

2010-04-17T19:05:00.000+02:00

Jag älskar buntband.
Okej, det ser kanske inte supersnyggt ut, men gissa hur det såg ut före buntbanden...

Årets första fotbollsmatch

2010-04-02T17:36:00.003+02:00

Efter en lång lång fredag med hjulskifte på bilen, glasspromenad till Statoil (för 5-56'ans skull), handling, storstädning med dammande plockande dammsugande tassbytande skurande - så gav vi oss ut till vår efterlängtade gräsmatta på gården.

Dags för fotboll!!!

Lukas stajlar

Io försöker bryta

Svettigt

Love pustar

Första Parkett = Påskpyntad balkong

En lång vinter

2010-03-23T18:56:00.003+01:00

Sakta, sakta letar vi oss fram ur våra iden.

Jonatan - jag ser ljuset!

Mycket snö har yrt under broarna sedan jag senast reflekterat över min värld här på bloggen.

Barnen fyller år och blir äldre. Jag blir äldre.

Kanske mår jag bra av den här gamla kanalen för mina funderingar.
Kanske inte.
Kanske blev det bara ett inlägg.
Kanske inte.

Jag ska försöka komma ihåg att minnas att inte glömma vintern 09/10. Jag brukar inte tröttna på snön, och kan knappt göra det nu heller - när jag senast igår morse verkligen njöt av ljuset i den vackra marsvintermorgonen.
Jag har till och med åkt slalom igen. Först en dag med min kära särbo, sen en dag med mina små barn och deras mamma.

Det var en vinter det här.

Men nu är det full fart mot sol och vår!

Sverige ägde - men TV8 ???

2009-09-06T11:34:00.003+02:00

Ja, det gjorde de faktiskt.

Till största delen samma gamla "0-0, en bra match, vi är nöjda"-spelare. Men idag hade plötsligt de fått en injektion av nåt som de ju någon gång måste haft, för att ha kunnat bli gräddan av svenska fotbollsspelare. De hade en vilja att vinna och medlen att få det att ske.

Ojojoj.
Det skreks lite i soffan igår kväll. Som det måste gjorts i alla soffor i alla hem som har tillgång till den obskyra kanalen TV8.

De representerar sveriges befolkning på fotbollsplanen. Det borde vara en del av allemansrätten att få se denna underhållning. Fram för att idrott av nationellt intresse ska sändas på allmänt tillgängliga SVT utan reklamavbrott!

Flaggan hänger fortfarande där ute på balkongen.
Och jag gräver fram en liten msn-bild som jag hade under EM förra året. Tyvärr fick jag inte så mycket användning av den då...
Välkommen tillbaka.
.....

ÅBK ägde

2009-09-05T19:42:00.004+02:00

Nja, ägde väl kanske inte....

Men trenden av förluster är bruten!
Åkersberga BK vann över Täby IS med 3-2 :)

Flaggan hänger där ute...

Strax dags.

Ungern - Sverige...

ojoj.

Solna Chiefs U15 i semifinal

2009-09-05T12:47:00.002+02:00

Aouch.

Solna Chiefs vann rättvist med 34-6, även om siffrorna kanske inte borde blivit så stora.

Vi gratulerar dem och önskar dem lycka till i nästa veckas semifinal mot Västerås Roedeers !

Nervös matchhelg

2009-09-05T08:28:00.003+02:00

Nu är det mycket...

Fyra tunga matcher.

Det började ju lite sådär. Norskorna lånade bollen tre gånger, och hade hyfsad effektivitet... suck.

Men nu till det viktiga.

Kvartsfinal

Strax ska vi åka till Bergshamra IP för att se kvartsfinal för U15 i amerikansk fotboll, mellan Solna Chiefs och Täby Flyers. Enligt de flesta insatta är det en väldigt oviss match. "Mitt" lag Täby har några frånvarande (bröllop, skada etc) bland annat min son. Så han får stå med mig på sidan och heja på dem istället.

Kompismöte

Efter Flyers bär det av ut till Åkersberga för att se P96 ÅBK Margretelund mot Täby IS. Det intressanta med den här matchen är att min son, som fortfarande spelar i Åkersberga, möter bästa kompisen som spelar för Täby...

Måstematch

Ojoj.... Sen gäller det...
Spelar Zlatan? Vilken kant tar Elm? Pallar Seb? Tänk, om det går vägen, och vi till och med får återse Ljungberg i Sydafrika...

Jag börjar bli vidskeplig... Ska jag våga hänga ut fasadflaggan som jag skaffade inför EM 07? Det känns som om vi bara förlorar när den är framme.
Å andra sidan förlorade ju tjejerna även utan flagga igår.
Jag tror jag hänger ut den.

I morgon
Om jag inte fått nog så är ju söndagen full av college football på ESPN America :)

Ajajaj...

2009-08-15T18:08:00.002+02:00

Tung förlust för ett - förlåt killar - uselt spelande Flyers.

12-8

Tyvärr kan jag inte säga att det var orättvist.

Bara att komma igen till nästa vecka - sista matchen i seriespelet borta mot Gävle.

Då Gävller det!!!

Uppsala 86'ers på tur - men var är vår Broken Bones Club?

2009-08-14T21:31:00.009+02:00

I morgon är det dags igen.
Nu näst sista matchen i seriespelet.
Mot Uppsala 86'ers.
Vi vann de två första matcherna mot dem, men det var ganska jämna matcher på hemmaplan.
("Vi" är alltså våra söners U15-lag...)

Från senaste mötet mellan Flyers och 86'ers
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Nu bortamatch.
Täby kommer troligen ha 14 spelare på plats.
Täby har allt att förlora.
Uppsala har allt att vinna.
Tabellen är jämn...

Jag är rädd för underskattning från våra killar.
Nervositeten växer.

Det är svårt detta. Att som "gubbe" på snart 38 vilja komma med goda råd och kloka visdomar. När jag egentligen vet att de gör vad de kan för att skita fullständigt i vad gubben säger, han som bara önskar han var med i matchen igen, men är hopplöst passé...

På gamla goda tiden i Berga Bulldogs snackade vi alltid om att när vi lagt av för länge sen och lusten faller på, då startar vi "Berga Broken Bones Club" och kör som glada veteraner.
Jag tror dock att självinsikten är lite för mogen, det skulle ju inte funka...

.....eller......?

Den där jvla kloka mogna gubben kanske skulle behöva en snyting och sättas på plats...

Amerikansk fotboll - en diskussion

2009-08-10T10:34:00.014+02:00

Jag har blandats in i en diskussion om idrott och våld, att våld föder våld, i alla sammanhang.

Diskussionen gäller den sport jag ömmar mest för - amerikansk fotboll.
Jag spelade själv för några hundra år sedan i Åkersberga Bulldogs som jag var med och grundade (nuvarande Roslagen Bulldogs) och min äldste son spelar nu i Täby Flyers U15.

Jag håller med om tanken kring att våld föder våld, och som gammal pacifist har jag inte svårt att argumentera för detta.

Men med den insyn jag har i denna sport har jag svårt att se på den som "våldsam" i avseendet att det handlar om ondskefulla handlingar och ont uppsåt.

Att se kanaliseringen av killarnas energi till något så kontrollerat och fokuserat, innanför ramarna och i något gemensamt, där teknik och att hjälpa varandra är det centrala, är helt enkelt underbart.

Speciellt hos dessa Flyers, där killarna är tysta och lugna, fnissar mer än de gormar och kramas mer än de skäller.

Dukes Tourney i Skövde förra helgen,
där våra killar vann hela rasket i sin åldersgrupp.
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Det kan ses som schabloniserande - men män är i visst avseende våldsamma varelser, och när killar i den här storleken får en möjlighet att styra de där grottinstinkterna som kommer med puberteten på ett kontrollerat och väldefinierat sätt - där det handlar om att lära sig göra "rätt", flytta bollen och undvika motståndarna, stoppa bollbäraren och hela det andra laget på ett schysst sätt med mycket mer teknik än styrka, med en uttrycklig ambition att hålla sporten ren, att inte göra illa - då kan jag inte annat än tycka att detta är något bra, både som ren fritidssysselsättning och som en del i arbetet att göra folk av våra små slynglar.

Lagarbete. O-line är en enhet.
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Den respekt som visas av killarna, till lagkamrater och motståndare är suverän för att hjälpa dem att utveckla sin empati till omvärlden.

Ingen har sagt åt dem att ge motståndaren en hand för att komma upp efter spelet. Det är bara något som kommer helt självklart. Oavsett vem som "vann" just denna kamp.

Rent och ärligt spel uppskattas av alla och behöver knappt ens uppmuntras.

Respekt.
(min lilla son står i mitten)
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Enstaka lag får ett rykte om sig att spela "fult". Det är något som snabbt går runt i denna lilla värld, det accepteras inte och de kommer sluta med det, när spelarna och tränarna inser att det blivit ganska tomt och ensamt, även om de lyckats få med sig en medalj på vägen. När killarna får något tjuvnyp eller vad fel en motståndare kan göra, ser de ännu tydligare vad som är rätt och fel. Ramarna definieras.

Respekten för tränaren är jag som förälder så glad att min son har. I Flyers fall är tränaren runt 20 år och ses som vuxen, men ändå en kompis. Spelarna i tonåren söker naturligt ledare utanför familjen, och då känns det så mycket bättre att sonen har denna superengagerade kille att säga "Yes coach!" till, istället för godtycklig jämnårig som har tillräckligt med ledarförmåga för att få kunna sina s.k. kamrater i följe. En 20-årig coach som efter så gott som varje match har darr på rösten när han samlar killarna för lite eftersnack. Här är vad han skrev på lagets forum i lördags kväll efter matchen mot Arlanda Jets där de i stekande hetta och med endast 12 spelare (mot normalt 18-20) förlorade knappt:

Tja mina tappra grabbar!

Grymt bra kämpat idag! Ni tänker nog bara på siffrorna just nu men ni ska veta att det är så mycket mer än slutresultatet som räknas! Idag gjorde ni något som är mycket viktigare än alla vinster i alla matcher och avgörande är att alla gav allt på planen idag! Ni gjorde ert bästa i alla spel i varje minut och varje sekund! Ni spelade under extrem värme utan avbytare en hel jäkla match utan att tappa gnistan eller ert jävla anama! På sista kickoffen skriker killar och gör allt för att sätta blockar och få bollen framåt, även fast ni var helt färdiga lååång tid innan! Det kallas för att kriga! Var stolta över er insats! Jag är super nöjd över er alla dag! Många hade ont men ingen nämnde ens ordet SLUTA eller att dom inte orkade! DET ÄR STORT!

Vätska upp er nu grabbar så syns vi på tisdag!

MVH// en coach som aldrig slutar imponeras av sina kämpar som inte bara strider mot ett annat lag utan även mot dom mänskliga naturlagarna!

En mycket intressant detalj med denna sport, som om något borde tilltala alla som vill lyfta vikten av solidaritet, rättvisa och respekt för våra medmänniskor, är dess tolerans för och uppmuntran till blandning av egenskaper hos utövarna.

I vilken annan idrott eller sysselsättning över huvud taget hittar man det?

Två klassiska exempel man brukar köra med:

Fotboll - där ska man vara löpstark, bollkänsla, spelsinne. Det består i princip av 10+1 spelare med mer eller mindre samma egenskaper.

Schack - intelligens, tålamod, logisk analysförmåga. Det består av en person, och framgång ges endast av överdimensionerad vänster hjärnhalva.

I amerikansk fotboll behövs alla dessa egenskaper, men laget förlorar ingenting på att förmågorna är fördelade olika på de olika spelarna.
Det är ju ändå så vi ser ut. Det finns väldigt få supermän (och kvinnor) som besitter alla egenskaper.

Jag har personligen flera exempel på killar som i denna sport kommit ur en tung deprimerande miljö med utanförskap och mobbing pga vårt samhälle där vi generellt inte tillåter att man saknar någon egenskap, eller har för mycket av någon heller för den delen. De kan bli uppskattade för det de har.

Korta långa smala breda snabba långsamma killar i Flyers.
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Efter senaste matchen delades inga MVP (Most Valuable Player) ut, men opartisk som jag är kan jag klart säga att med den matchens karaktär var det min son #72 eller hans mindre kollega #71 på defensiva linjen som skulle fått utmärkelsen för det sätt de kämpade igenom en tung fysisk match. I en annan match är det en snabb liten receiver som gjort några bra mottagningar eller quarterbacken för sitt spelsinne eller centern för hans sätt att ge bolltrillarna bakom tid att göra det de ska.

Heterogeniteten är ett suveränt avbrott mot deras vardag där hiphoparna ska hänga i ett hörn, emo'sarna i ett annat, bimbosarna i ett tredje och alla över 17 år är idioter som inte fattar nånting.

Har någon hört uttrycket "Det gröna gräsets schack"...?

I diskussionen yttrades en tanke att sammanhållning i den egna gruppen automatiskt leder till avståndstagande från andra grupper, och att om man lever i en miljö där våld är accepterat så kommer det få våldsamma konsekvenser.

Som jag redan skrivit är inte våld accepterat. Det är en fysisk sport, men den har fler domare än andra sporter (sju stycken) som är där för att bland annat se till att den inte blir våldsam.

Med tanke på att dessa ungdomar på ett eller annat sätt kommer grupperas, och grupptillhörighet är central för vårt varande sedan vi i grottan insåg att det är lättare att fälla björnen om vi är fler, så tycker jag det är väldigt positivt med de blandade grupper som bildas här. Att lära sig nyttan av att arbeta för kollektivet, snarare än enbart individen. Att tolerera andra individer, oavsett form, färg eller andra egenskaper.

Avståndstagandet har jag fortfarande bara sett på planen, när man är inne i spelet, när de leker. Det finns en respekt mellan lagen, lagkamraterna, motspelarna, både mellan domarens visslingar och utanför matchen, som inte verkar tas på allvar av utomstående. Om det beror på okunskap eller fördomar eller om det är fakta och vi som ser den inifrån är förblindade, det kan jag inte svara på.

Finns det något gruppering av "vi" mot "dem", så är det snarare spelare och engagerade inom sporten "mot" alla belackare av den.

Täby Flyers med pokal och guldmedaljer.
(klicka på bilden för att komma till albumet)

Mjuka hårda killar

2009-05-06T23:33:00.004+02:00

Det sitter två killar (eller ja, en kille och en lite äldre) med varsin synål.
Matchstället till sonens lag, Täby Flyers U15, har kommit och det är vi själva som får sy dit sponsorernas märken.
Helt förvånande så sitter även sonen och syr, utan speciellt många suckar!

Sen får han äntligen prova stället...
Jag blir alldeles stolt och nästan lätt rörd!

I morgon kväll är det dags för en "halv-scrimmage" (dvs träningsmatch utan själva matchen - ingen klocka, inga poäng osv) mot systerlaget Solna Chiefs.

På lördag är det premiär för seriespelet...

Jag är alldeles spänd!

Mitt Sommarlov 2009

2009-04-27T15:55:00.002+02:00

Jag har ännu inte riktigt någon aning om vad jag ska göra i sommar.
Eller ja, lite aning har jag.
Men inget är bestämt, spikat eller bokat än.

Men ett första sommarlovstecken är ju ändå att jag dragit igång årets upplaga av Mitt Sommarlov-bloggen :)

Välkomna!

Täby Flyers - amerikansk fotboll är dyrt för en stackars fyrabarnsfar

2009-04-26T21:26:00.003+02:00

Sonen kom hem från söndagsträning...
Först ett lass (3-dubbel normalportion ungefär) med ris och fiskgryta.
Sen kommer klassikern...

"Har vi nån frukt?"

Tur att jag hade en klase bananer som ratats av hans yngre syskon.

En kvart senare:Sju tomma bananskal.

En fnittrig tonåring.

San Francisco har kommit längre än Stockholm

2009-03-24T19:50:00.002+01:00

Stockholm väljer som tidigare noterats att ignorera det världsomspännande engagemanget för att uppmärksamma våra möjligheter att spara på planeterns resurser - Earth Hour.

I San Francisco inför man nu en lag för att tvinga skyskraporna att släcka allt utom nödljus nattetid.
Och inte bara en timme en kväll i mars.
Alltid.

Heja SF!

Spotify - Logiken haltar

2009-03-04T21:53:00.003+01:00

Läser i AB och Expr att Spotify nu uppmanar sina användare att byta lösenord eftersom tjänsten hackats så att vissa personuppgifter och lösenord har blottats.

Man säger att det inte direkt ska vara ett problem för sin egen tjänst, men att användare använder ju ofta samma lösenord till flera olika tjänster och sajter på nätet.

Så vad hjälper det användarna om de byter lösenord på Spotify...?
Har de nu samma lösenord på andra sajter - så är det väl DÄR de borde byta lösenord?
Eller ser Spotify en risk att hackarna nu kontinuerligt kan övervaka användarnas lösenord till Spotify, så att om man byter lösenord där så kommer det inte stämma när skurkarna sen försöker utnyttja det på andra sajter...?

Go figure.

Gå med i VVFB - igen!

2009-03-04T20:54:00.004+01:00

Ett gammalt inlägg har plötsligt fått ny aktualitet.
Jag skrev för snart 1½ år sedan
Upprop - Gå med i VVFB !

Nu har de börjat hitta på virus som sprids genom Facebook.
Spännande :) Ännu en anledning att VVFB!

Konstfackexperiment?

2009-03-04T08:36:00.003+01:00

Jag tror jag är del i ett experiment av Konstfack.
Det sitter en tjej (20-25 år) brevid mig på tåget och ser helt normal ut (everest-jacka, jeans, björn borg-väska) förutom att hon sitter och kämpar med Kuben!

Simma med barn

2009-03-02T20:39:00.004+01:00

Före eftermiddagssolen på balkongen igår cyklade (!) jag och småbarnen till simhallen.

Det funkade perfekt att låta dem leka en halvtimme, medan jag simmade 1000 meter!
Sen lekte vi och hoppade lite osv, bastade, lekte lite till.
Men jag tröttnade på lekandet, och innan vi cyklade hem igen fick de leka själva medan jag simmade 500 meter till.

Nu vet jag att det funkar.
Alltså en ursäkt mindre att låta bli...

Välkommen SOLEN anno 2009

2009-03-01T15:07:00.008+01:00

SOLEN är här!
Nu är det ta mig f-n dags för vår.
Det är ju faktiskt mars!

Nu kommer årstiden med Åbro Sigill på balkongen.
Lite tilltugg, och vips så har vi anrättat en lunch.

In i balkongdimman!
Vi ses i oktober.

Blötdjur

2009-02-26T20:35:00.002+01:00

Men risk för att det här ska börja likna en träningsdagbok (a-s-g ^3) så måste jag faktiskt berätta att nu har jag varit och simmat lite mer...

Tisdag kom jag hem från jobbet tidigt (det finns ju onekligen annat än jobb här i livet) och efter en timmes segande vid skrivbordet fick jag ett ryck och gick i rask takt kilometern bort till badet.
Motionssimmet var avgränsat till två banor och bara 25 meter. Men jag snurrade runt där och hann 40 längder (varsågod att börja räkna). Snabb dusch och sen mindre rask promenad hem innan barnen levererades efter sportlovshelg hos mormor och morfar.

Idag torsdag har jag suttit hemma och pluggat. Går ju en utbildning...
Men plugg är bra :) - Jag har idag vattnat och duschat alla blommor, putsat fönster, kört fyra varv i tvättstugan, simmat 1500 meter (där kom det!), våttorkat typ allt i hela lägenheten... Förutom att ha varit en duktig pappa och fixat uppskattad matsäck till barnens skridskoutflykt med sportlovsfritids.

Verkligen skönt att simma. Blir grymt svettig - stackars alla medsimmare - och trött snudd på helskakig i överkroppen. Men jag saknar fortfarande den där träningsvärken... Idag efter simningen körde jag lite armhävningar innan jag gick in i bastun, men efter sisådär 1500 simtag orkade jag inte speciellt många. Antar att jag får gå utan sköna träningsvärken i morgon också.

Men det känns bra att röra lite på mig igen.

Blöt och glad

2009-02-23T17:19:00.003+01:00

Det blev inget gym!
Natten mellan lördag och söndag kom herren till mig, och herren sade mig -

- Min son, du skola blöta ned dig!

Så jag och lilla fröken tog oss till Tibblebadet hemmavid.
Det gick rätt bra, efter första 300, och för andra gången i mitt liv har jag nu simmat 1000 meter :)
Första gången var när jag gick i trean.
I grundskolan.

Alltså jag är ju ingen vattenmänniska. Men det var kul. Eller skönt. Eller jag menar, efteråt kändes det som om det är precis lagom fördelning av arbetet för att ge jobb i rätt muskler.

Det enda småtrista är att jag känner så gott som ingen träningsvärk alls idag... :(

Blå och sur

2009-02-21T15:30:00.002+01:00

Det var innebandy i måndags igen.
Istället för sedvanliga 6-10 pers, var vi 13.
Jag borde insett att antalet troligen var ett tecken...

De nya, som jag inte sett där förut, var alla stora - 185-195 nånting, och såg ut att trivas alldeles för bra på gymet - och hade alla ljusa tröjor på sig. Dvs de hamnade i det andra laget, eftersom jag hade färgad tröja.

För första gången sedan jag började i september hade jag inte linne, utan en t-shirt. Nu vet jag att det är ett dåligt tecken.

Jag börjar misstänka att rekryteringen av nya spelare var ett slugt välplanerat drag av tacklar-VD (läs Blå och nöjd här). Troligen hade de även haft en spion som kollat in min tröjfärg i förväg.

Nya stora gymkillarna var inte bara stora gymkillar, utan även snabba som fan och kunde dribbla och ha sig. Är inte livet bra orättvist ibland, mot oss som tror vi kan hanka oss fram på vilja och var femte gen på rätt plats?

Efter en halvtimme av halvdana insatser och ett ynka turmål från min sida kände jag att nu jävlar, nu är det 190% och jag ska inte ge mig!

Tips till alla läsare där ute:
Akta er för Nu jävlar-känslor!

Jag satsade!
Jagade, sprang, högg på allt.
Men höll igen lite, de vill ju inte köra så hårt lärde jag mig förra veckan.
Det är en svår kombination.
Gasa och bromsa på en gång liksom.

Så var det en av de där nykomlingarna som jag bara skulle ta bollen av. Jag hängde på, han fintade, han fintade en gång till, jag vände snabbare än foten. Foten hamnade under mig, men innan jag noterat det tog jag i för att komma vidare åt andra hållet.

Knak.

Först gjorde det klart ont. Inte på samma sätt som förut när jag fått småstukningar.
Visste inte om jag vågade stödja mig på foten.
Testade. Det gick, om jag var försiktig.
Linkade av planen. Tog av sko, strumpa och linda (som jag kört med sedan förra stukningen).
Kände och klämde försiktigt på foten. Verkade inte vara nåt brutet, men det kan det ju tydligen vara utan att man märker det direkt.

Istället för att få skjuts av kollegan hem till Täby för att hinna till mötet i skolan, bestämde jag mig för att halta bort och ta en dusch och åka kommunalt hem till skolan. Jag skulle hinna lika snabbt som om han skulle stressa och skjutsa.

Lindade foten stenhårt efter duschen. Hellre kallbrand i tårna än att pajja foten för gott. Tog mig till tunnelbanan, åkte till Östra, "rusade" upp till tåget och hann i tid. MSN med sonen så att han kunde möta mig och ta väskan när jag haltade från tåget till skolan.

Jag undrade efter en stund varför tåget fortfarande stod still.
Jag satt på fel tåg. Fan!
Hittade nästa tåg, en kvart senare, inte ett snabbtåg. Skulle bli alldeles för sen till skolan. Fan igen.

Åkte hem. Sonen mötte mig på perrongen med ett anteckningsblock och redo att ta min väska. Jag tackade för hjälpen, suckade, och följde med honom hem.
Ringde syster doktor. Hon kom med några goda råd och lite sympati.

Sov med foten lindad. Barnen fick följa varandra till skolan på morgonen. Jag lokaliserade en husläkare i Täby, och fick snabbt en tid. Tog bilen de 1000 metrarna till doktorn i centrum. Försöker att inte skämmas för det, jag var ju skadad... Det var visserligen ett antal år sedan jag uppsökte läkare, men mina erfarenheter sa mig att det var lika bra att ta med boken...

Doktorn var i tid (wow!) och hon skickade mig direkt till Aleris Röntgen. Där fick jag vänta ett par minuter, sedan röntgades min fotled från fyra vinklar.

Nu kom dagens första egentliga väntan. Satt 20 minuter med den härliga (nja) boken. Sedan fick jag mitt svar. "Ingen skelettskada". Skönt! Fast så klart lite synd att jag då tydligen larvat mig, det var ju inte ens nåt brutet... *s*

Gick tillbaka över gatan till doktorn. Ett par minuter där av klämkäcka råd - "träna upp den, kontrollerat, kanske sjukgymnastik, ge gärna stöd med en linda" osv - och sen var min tid som patient över.

Ganska precis en timme tog det. Två timmar från det att jag ringde.
Imponerande måste jag säga!

Under veckan har foten bättrat sig avsevärt. Jag har inte lindat den nånting, förutom under långpromenaden på dryga sex km (ja, det är en långpromenad i min värld) för en stund sedan.

Om inget övertydligt tecken visar sig, som inte ens jag kan missa, ska jag ta mig till gymet i morgon eftermiddag. Vem vet, även om jag inte blir 190 lång så kanske dribbelfömågan kommer på köpet?

Blå och nöjd

2009-02-10T12:23:00.003+01:00

Igår var det innebandy.
Vi körde ganska hårt, och hårdast blev det när jag tryckte mig förbi en kille som tryckte tillbaka en aning mer än jag beräknade. Jag fladdrade över sargen och in i plastskynket som hänger som avdelare mellan planerna. Och framför allt fladdrade jag in i en metallstolpe som håller plasten.
Klockrent rakt över ansiktet från hårfäste (nä inte riktigt så långt bak *s*) över näsan ner till hakan.
Där och då trodde jag blodet sprutade, men så illa var det inte.
Men efter smällen fick jag fullt med adrenalinstinn energi, gjorde två mål direkt och var inte trött på säkert fem minuter!

Under snacket i omklädningsrummet efteråt visade det sig att han som tacklat mig, som själv är en som kör riktigt hårt, gjorde det tydligen för att markera att han tycker jag kör för hårt. Oops. Synd bara att hans "markering" inte riktigt gick fram... jag trodde snarare att han lade ribban där helt enkelt.
Sen förklarade min kollega som lockat med mig till innebandyn, att killen med tacklingen är chefen för firman som hyr planen... och ingen annan har riktigt vågat stå upp mot honom och berätta för honom hur hårt han själv kör... *s*

Som synes på bilden blev det inte mycket skavanker i ansiktet. Jag som hoppats på att äntligen får en ursäkt. Lite blå över näsan, gör lite ont när jag snyter mig. Fläskläppen uteblev så gott som helt.

Men jag är klart nöjd med timmen på planen igår :)
Skönt att få köra lite hårt. Känner hur jag saknar mina år i Bulldogs...

Fredagkväll tv-kväll

2009-02-06T16:05:00.001+01:00

Hur ska det här gå ihop...

Min rekommenderade tv-kväll

20:00 På spåret

Fredag på SVT1

Geografisk frågesport från 2008. Säsong 19. Avsnitt 11 av 13. I den första semifinalen tävlar Lisa Syrén och Johan Wester mot Siw Malmkvist och David Bexelius. Veckans gästartister är After Shave. Domare är Björn Hellberg.

20:00 Let's dance

Fredag på TV4

Danstävling. Avsnitt 5 av 12. Här ska kända personer, med hjälp av tävlingsdansare, på extremt kort tid lära sig att tävlingsdansa. Danserna de tävlande stjärnorna ska lära sig är bland annat rumba, samba, cha-cha-cha, tango, salsa, slowfox och wienervals som de framför inför den kritiska juryn som består av Tony Irving, Dermot Clemenger, Ann Wilson och Maria Öhrman. Det blir också inslag om hur det gått under repetitionerna under veckan.

21:00 Skavlan

Fredag på SVT1

Pratshow. Avsnitt 4 av 8. Gäster är skådespelaren Gustaf Skarsgård, den engelska författarinnan Sarah Symonds, skådespelerskan Tuva Novotny och artisten Måns Zelmerlöw. Dessutom intervjuas musikern Lars Winnerbäck, som även står för musiken.

21:30 Office space

Fredag på TV3

Amerikansk komedi från 1999. Peter Gibbons är en kontorsarbetare som tröttnat på sitt tråkiga liv. En dag besöker han en terapeut som hypnotiserar honom. Det hela resulterar i att han får en ny inställning till livet. Och mot förmodan förbättrar detta hans karriär - trots att han bryter mot alla regler. I rollerna: Ron Livingston, Jennifer Aniston, David Herman, Ajay Naidu, Diedrich Bader. Regi: Mike Judge.

21:30 Hjälp!

Fredag på TV4

Svensk komediserie från 2009. Avsnitt 2 av 8. Don Carter blir dumpad av sin fru som försvinner med alla hans pengar. Örjan sätter igång med utbildning av personalen på hotellet i säkerhetstänkande. Benjamin är nu medlem i rånarligan och han får mer uppskattning än vad han önskar. Jeanette får ett förslag om samarbete och Vivianne tar till en något udda metod för att försöka hjälpa LM. I rollerna: Chevy Chase, Stina Ekblad, Sissela Kyle, Felix Herngren, Anna Blomberg, Per Andersson, Johan Rheborg.

22:40 Samantha

Fredag på TV4

Amerikansk komediserie från 2007. Säsong 1. Avsnitt 4 av 15. När Samantha och Andrea är ute på klubb och en man försöker ragga upp Samantha inser hon att hon inte har något minne av hur det är att ha sex. Nu när hon i grund och botten är oskuld igen överväger hon om hon ska återupptäcka sin första gång omgående eller vänta på den rätte killen. I rollerna: Christina Applegate, Jennifer Esposito, Barry Watson, Jean Smart, Kevin Dunn, Melissa McCarthy, Tim Russ.

02:15 Avgrunden

Fredag på TV3

Amerikansk sci-fi thriller från 1989. Under det kalla Kriget sjunker en ubåt av okända orsaker Ett dykarlag skickas ner på djupet för att undersöka saken och rädda eventuella överlevande. Nere på havsbotten väntar dock mer än bara en ubåt. I rollerna: Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn, Leo Burmester, Todd Graff. Regi: James Cameron.

22:30 Amerikansk fotboll

Söndag på Viasat Sport

NFL: Pro Bowl. Från Aloha Stadium i Honolulu.

(Ja det där sista är på söndag - vilken tur!)

I don't get it - eller...?

2009-02-06T13:45:00.001+01:00

Jag behöver hjälp.

Jag inser att det finns något sunt motiv i denna vrå av marknadsföringslagen, men jag kan inte nu förstå den riktigt.
Nej, vi ska ju inte bli pålurade reklam.
För då kan vi tro att något är bra/snyggt/användbart när det i själva verket bara är någon som vill få oss att tro det.

Nu är det den där blondin bellan som tiggt om gratiskläder mot att hon lovar att ha dem på sig på sin blogg.
Kanske inte så stiligt gjort, men i ljuset av att hela hennes tanke verkar vara att bli någon sorts pseudokändis enbart för kändisskapets skull, är det inte speciellt förvånande.

Man kan ha massor med åsikter om henne och hennes kamp om strålkastarljuset, men så mycket bryr jag mig helt enkelt inte.
Men jag förstår inte varför det ska vara olagligt...
Vad är egentligen skillnaden mellan att jag i någon bild här på min blogg säkert råkar visa något klädmärke, och att hon gör det? Förutom då att jag betalat pengar för att kunna bära märket...
En gnutta avundsjuka så klart. Jag skulle gärna ha gratiskläder.

Jag ställer mig frågan -
Skulle jag tveka om jag fick möjlighet att göra något sådant?
Jag vet inte...
Vilket får mig att inse att jag balanserar inte bara på gränsen till lagen - jag har uppenbarligen inte ens någon aning om var den är!
Eftersom jag så gott som aldrig handlar kläder till fullt pris, utan bara när det är rea, så borde varje offentligt publicerad bild på mig göra mig till en brottsling enligt den där vrån i marknadsföringslagen!

Men ja, jag inser ju att det finns en smärre skillnad... Jag får inte rabatt av affären under premissen att jag ska exponera plagget i något uttalat medium, de kräver inte ens att jag någonsin ska ha det på mig eller nämna för en levande själ... medan BB får sin "rabatt" under en mycket tydlig premiss - Gör reklam för detta i ditt medium!

Eller är det helt enkelt avundsjukan som krupit in i den där vrån?

Sjökexet

2009-02-05T21:18:00.006+01:00

Han ser ut som nåt jätteslemmigt från Tylösand/Sandhamn/Stureplan, men ärligt talat gör han löjligt sköna/roliga/fnittergenererande mixar som Sveriges Radio bjuder oss på!
Vågar du se hur han ser ut?
Klicka här. Säg inte att jag inte varnade dig.

Om du inte blev alltför avskräckt - är det bara att surfa in hit och låta dig underhållas!

Ett litet exempel...
(Jaja, jag hade gärna velat bädda in det i inlägget, men lyckades inte.)

(Fast jag har väldigt svårt att acceptera att Papa Dee (?) kallar honom "Sjötjexet"...)

1/6 Verksamhetsarkitekt

2009-02-04T21:38:00.003+01:00

Nu är de två första dagarna avklarade.
Proppfull i huvudet med processkartor och processmodeller och processutvecklingsmetoder.
Vi har möblerat processfiskar och aktivitetsrutor.

Nu har jag framför mig en månad med hemuppgift, att beskriva en vald process i en vald verksamhet enligt en vald processmodell.

Och om jag får tråkigt, så har jag runt 300 sidor ur denna lilla hög som ska plöjas till nästa gång...

Fullt i hjärnkontoret

2009-02-04T07:02:00.004+01:00

Hjärnstorm är inte bara ett program på SVT, det är även vad man kan uppleva natten efter en intensiv kursdag.

Gick och lade mig kl 22 med denna härliga underhållning.
Släckte och däckade efter en halvtimme.

Sen började det blåsa upp till storm.
Tusen miljoner tankar flög omkring i huvudet.
Men fördelen var att de flög ganska fort.
När jag tyckte att hela natten måste gått och jag fortfarande kände mig helt död, orkade jag till sist vända mig om för att se hur bråttom jag hade.
Då var klockan 2.
Andades ut, svepte ett glas vatten, och sov sen mycket bättre!

Men nu är det dags att sätta fart här vid frukostbordet!
Ikväll kommer jag hem med högen med böcker och pärmar vi fått, kanske redovisas de här...

Back to school - Verksamhetsarkitekt

2009-02-03T08:35:00.006+01:00

Så var det dags!
Den första av tolv dagars studier för att bli något så fancy som

Certifierad Verksamhetsarkitekt

(Dataföreningen) (IRM)

Sitter i lobbyn i Dataföreningen Kompetens lokaler vid Centralen med en kopp kaffe och en frukostfralla.
Jag är faktiskt lite nervös nästan.
Det är ett steg åt sidan från det jag är van vid att hålla på med, och ska bli riktigt intressant.
Mest intressant är nog hur jag kommer klara det och gilla det. Sen kommer säkert själva utbildningen vara intressant också. Hoppas jag. Är lite rädd att de ska börja med att lära mig akronymen BPR och sen dela ut obligatoriska slipsar till oss underklädda.
Men nä, så illa är det nog inte.

Jag hoppas även att bacilluskerna som envetet bitit sig fast i mig ska forceras undan av energin som kommer av att göra något nytt och enormt spännade! ;)

Future will tell!

Superbowl XLIII - Pittsburgh Steelers

2009-02-02T04:13:00.004+01:00

Grattis Steelers!

Fler inlägg här.
DN SvD

Superbowl XLIII - Santonio Holmes

2009-02-02T04:04:00.002+01:00

Wow...
Vad säger man?
Vilken kille.
Vem var den där Larry?

27-23 till Pittsburgh. 22 sek kvar.

Superbowl XLIII - Larry Fitzgerald

2009-02-02T03:52:00.003+01:00

Vad sa jag om Larry?
Han var så frustrerad över att inte ha fått några passar att han såg ut att vilja ta av sig hjälmen och se resten av Superbowl från en närbelägen bar...

Sen började passarna komma.

Tycker synd om sonen som däckat.

1:01 kvar - Arizona leder för första gången under matchen. 23-20.
Det blir inte mycket mer spännande...

Superbowl XLIII - the Boss i halvtid

2009-02-02T02:02:00.003+01:00

Första halvlek slut.
Med hjärtat i Arizonas öken, var det en jobbig inledning på matchen. En minut in i andra kvarten hade Arizona haft bollen i totalt 1½ minut... Låg under 10-0. Pittsburgh dominerade totalt. Kurt Warner fanns inte. Big Ben såg stabil och fokuserad ut.

Men det bättrade sig.
Trots att sonens favorit Larry Fitzgerald inte fått en enda pass åt sitt håll.

En interception av Dansby. Hoppet tändes.
En lovande drive ner till 1-yards-linjen. Men sen...
En interception av Harrison. Hoppet släcktes.
Istället för att lämna planen till Bruce Springsteen med ett bra flow och brinnande ögon, fick de lunka av planen efter tidernas längsta Superbowl-touchdown. 100 yds.

Att se Harrison ta sig från egen endzone över hela planen var som att få en lektion i vad Vilja och Jävlaranamma kan göra för oss. Imponerande, även om det var "fel" lag...

Men men - skulle "fel" lag vinna, så kan jag ju alltid glädjas åt att AIK's färger vunnit något stort i år... *s*

Superbowl XLIII - dags att ladda

2009-02-01T18:21:00.010+01:00

Nu är vi strax på väg i säng.
Det är dags att ladda inför natten.

David från Arizona mot Goliat från Pittsburgh.

Efter en säsong där jag tittat på säkert 30-40 matcher sedan slutet av augusti, kommer nu höjdpunkten.

Superbowl XLIII

Alla ska isäng senast klockan 19, för att väckas av popcorn i micron, läsk och chips vid midnatt.
Det är obligatorisk skolgång i morgon.
Men far i huset "jobbar hemma" *s*

Sov gott - återkommer framåt natten!

Det är en konst att provocera

2009-01-30T23:27:00.001+01:00

Eftersom vi är uppvuxna med amerikanska media vet vi att det finns något som är ett brott och kallas "impersonating an officer", det har säkert en motsvarande svensk benämning. Att det är ett brott att utge sig för att vara en polis är för att vi ska kunna känna att vi kan lita på vår Farbror Blå där han står i sitt gathörn.
Undrar varför jag kom att tänka på det just nu...

Personal på inrättningar som den på St Göran går inte till jobbet för sin feta it-konsultlön, sina glassiga lärararbetstider, sin fina statsrådslägenhet eller för krigskorrens adrenalinkickar.
De går till jobbet för att de känner att de gör något gott, de hjälper delar av vår ibland så sjuka värld att återhämta sig och ge oss alla lite mer sans.
Det går till jobbet för att de känner sitt kall.

Driv med deras kall, och du tar ifrån dem deras lön, semester, lägenhet, adrenalin. Deras driv, intuition, initiativ, deras egen tro på att de gör något gott.
Att ens tänka tanken att människorna där ska ha en första tanke av skepsicism när en patient kommer in, ger mig samma rysande rädsla som den att inte veta om Farbror Blå i mitt gathörn är med eller mot mig.

Konst är alltid konst, och därmed untouchable.
Det finns alltid en ursäkt att bete sig, skriva, måla saker som inte fungerar i det samhälle vi försöker upprätthålla.

Provokationer är bra. Provokationer får oss att tänka till, att inte fastna i mönster. Men provokationer kan också underminera vår bild av omgivningen, på ett enbart destruktivt sätt.
Provocera! Men provocera med nyans och eftertanke, helst före.

DN 090129 DN 090130
SvD 090128 SvD 090129 SvD 090130
Funderingar

Fattanoll

2009-01-30T19:43:00.003+01:00

Två barn hemma till middag.
Jag tvingar dem att diska efter maten.
Suck och stånk, gnäll och stackars.

Tredje barnet kommer hem.
Alla vill hjälpa till.
Slagsmål om plats vid diskbaljan.

Go figure.

Men jag klagar inte!
(Jo, lite, på att det aldrig bara är bra)

Månadens kombo!

2009-01-30T12:37:00.003+01:00

Eufori och stället!
Kan det bli bättre?

Sen att det är tvättstuga och en drös kottar och mer eller mindre roande på burken osv behöver vi inte hänga upp oss på - det kommer nog bli en kanonkväll iallafall!

(och nej, jag ska inte tömma stället)

Åter vin i stället

2009-01-27T22:20:00.005+01:00

eller...
Att köpa vin mår man bra av!

Jag gick inte i lördags som utlovat.
Men idag.
Botaniserade, det blev kanske hälften KRAV, resten på någon form av intuitiva sekundbeslut baserade på druva, etikett, pris och de små smakcirklarna.

12 flaskor allt som allt.
3 vita.
2 Zinfandel.
3 Rioja.
Och lite mer smått och gott.

Nu ser väggen ut som den ska.

Och ett litet extra förråd ovanpå skåpet.

Det känns minst lika bra som för Studentskan med sitt fulla kylskåp!

Detaljerad inköpslista:
2573, 2659, 22652,
2233, 26001, 6690,
23050, 6576, 2685,
32151, 6587, 2350
och till sist 3 st 851

Volvo Ocean Race Game - för oss som är lite hårdare

2009-01-24T17:42:00.004+01:00

Sitter på Centralen.
Suger på en öl, äter en macka.

Kopplar upp datorn, loggar in på VORG.
Justerar kursen.
Tittar in på DN.

På VORG har jag visserligen revat, men de där fjantarna på sina riktiga båtar skriker visst Hjälp! och smyger in i en vik.

Njuter en stund i kaoset här.
Men utan att något av kaoset är mitt.
Barnen lämnade till mormor och morfar, ska snart hoppa på Norrlandspilen till särbo/flickvän/kvinnvän/vi-som-tycker-om-att-umgås-även-om-vi-inte-bor-ihop/L.

Känns väldigt skönt.
Ett dygn utan mina barn.
Sen kommer vardagen igen, med allt det innebär.

Dags att stänga här.
Längtan är lite för stark för att vänta ännu ett tåg, nu har den gjort sitt.

Fredagseufori

2009-01-24T01:00:00.003+01:00

Det har varit en lite tung vecka.

I söndags åkte L+C's mor till Indien för att vara där i 3½ månad. Därför har dotter lite svårt att sova, och framför allt svårt att somna.

Jobbet är tristare än nånsin sedan jullovet. Kämpar för att finna någon sorts inspiration, men vill bara byta arbetsgivare och delvis inriktning. Ett litet framsteg där är att jag igår bestämde med en f.d. kollega att jag ska träffa honom på lunch på måndag. Lite socialt, men framför allt för att se vad hans firma kan erbjuda, och vad jag kan erbjuda dem. Han bor nån kilometer från mig bara, med lyckliga familjen. (Nej, jag är inte bitter, det är ett antal år sen jag trodde på nåt sånt, men i just hans fall är det så övertydligt).
Sen har jag ju den där latenta kontakten hos en annan gammal kollegas firma. Vi får väl se vad som händer.
Hur som helst - jobbet är trist. Suger, som sönerna skulle sagt.

Om 1½ vecka börjar jag min utbildning. Certifierad Verksamhetsarkitekt. Fint som snus. Låter det. Och det är klart det ska bli intressant och kul att förkovra sig lite, och för första gången på ett lite för stort antal år verkligen bredda mig.
Men det kommer bli lite tufft också. Två dagar i månaden ungefär, och troligen kvällsarbete efter varje dag. Det blir grupparbeten, och jag kommer ha väldigt svårt att planera in något annat än just de schemalagda dagarna. Jag ska inte måla nån fan på nån vägg, men det känns så klart ändå som en risk, att jag kommer vara besvärlig i planerandet av arbetet.

Men så börjar det bli fredageftermiddag.
När jag kommer hem väntar tvättstuga och barnen. De stora har åkt till sin mamma med familj. Middag ska lagas och Let's Dance ska man titta på.

Men likväl.

Fredagseuforin infinner sig.

Invincible Jonas sitter på tunnelbanan och ler.

När jag kommer hem smittar min eufori.
Det är inget fanatiskt, inget himlaomvälvande, men jag känner mig lugn och skön och bra.
Och det smittar.
Barnen kvittrar.
Tvättstugan blir en baggis.
Middagen blir enkel men utsökt.
Let's Dance är till och med uthärdligt *s*

Varifrån kommer den, Fredagseuforin?
Nej, jag ska inte fråga för mycket, jag nöjer mig med att finna den där, långt inne i mig, på väg upp från dvalan, varje fredag eftermiddag.

Middagen?
Jo då, helt ok.

Lilla stekpannan.
Flytande margarin, och olivolja.
Allt enligt köttstekartipsen från L.

Så i med köttbiten!

Kryddad, stekt och härligt cancerogen!

Men se - hela kostcirkeln!

Saving the best for last...
Barnen erbjöd sig att diska.
Jag avslutar det sista i tvättstugan.

Är det fredag?
Japp, definitivt fredag.

Såg just slutet på Boston Legal. Gubbarna (jaja, vissa är i min ålder) satt mot slutet av dagen på en takterrass och sög på varsin stor whiskey. Inte alls sugen. Inte alls.

I morgon ska yngsta sonen vara med på sin första fotbolls-cup. De ska spela tre matcher. Han är spänd, men kämpade sig i säng vid 23 för att vila upp inför morgondagen.
När de spelat klart kommer deras mormor och morfar för att hämta dem.
Sen åker jag in till stan, träffar vänner på ett glas gott, med lite tur hinner jag även ge en kram till A och önska henne trevlig kväll och god jaktlycka (får jag det?), och sen raka spåret hem till L.
Det ska bli väldigt skönt att komma dit. Ett dygn utan barn. Utan mina barn iallafall. Hon har sina extra den här helgen.
Hoppas jag får låna hennes dator lite, så jag kan hålla koll på min båt i Volvo Ocean Race Game. Viktiga saker. (Att förströ sig med.)
Sen är det söndag kväll. De små kommer tillbaka från mm+mf, och R har träning med Flyers på kvällen och sover troligen här. Jag antar att jag får skjutsa honom också, som vädret ser ut nu.

Snart kommer nästa fredagseufori.

Hoppas den kommer till Dig också.

Städtant åt Bush

2009-01-23T14:19:00.002+01:00

Jag har inte alltid helt lätt att hålla med Billström, men jag måste erkänna att hans formulering här var ganska skön...

Jag har ägnat de tre senaste åren åt att hålla rent efter USA

Jag vet att det är kränkande mot alla möjliga att använda ordet "städtant", men det får ni leva med.

Kollektivtrafik självklart?

2009-01-23T08:46:00.005+01:00

Drygt hälften av svenskarna är nöjda med kollektivtrafiken. (se 1, 2, 3, 4)
Tre fjärdedelar tycker det finns fördelar med att åka bil.

Jag saknar en fråga i enkäten
- Tycker du att det finns fördelar med att åka kollektivt?
De frågorna utesluter ju inte varandra, eller tycker bara en fjärdedel att det finns fördelar med att åka kollektivt?
Jag skulle tippa att närmare hundra procent kan se fördelar med kollektivtrafik. Hoppas jag.

Jag har insett att vi har olika grundinställning till det här med våra dagliga resor.
För mig är det självklara och naturliga valet att ta tåget/tunnelbanan, eftersom mitt jobb inte är inom cykelavstånd. För andra är det naturliga att ta bilen.
Jag kan inte tänka mig att dagligen sätta mig i bilen för att "smidigt" komma till jobbet. Förutom frustrationen över att sitta bunden vid ratten istället för att kunna läsa/vila/sova, så finns min egen snålhet, miljötänket, och även helt enkelt någon form av grundläggande tanke om att det känns löjligt onödigt att sitta själv i en bil som kan köra fem personer.
Jag vet att det finns många som faktiskt behöver sina bilar i tjänsten, men de allra flesta som bilar till jobbet har den sedan bara stående på parkeringen hela dagen.

Jag erkänner villigt att jag i möjlig mån försöker undvika bussar, för de fastnar lite för ofta i köer, speciellt om man ska åka genom stan.
Men det är även så att de gånger det är stopp i tunnelbanan av olika anledningar, så kommer jag sällan fram mer än 10 minuter försenad, eftersom det finns så många alternativa vägar.

I Stockholm har vi en väl fungerande kollektivtrafik.
Det finns många alternativ och bra turtäthet. Om man bara orkar planera lite lite, så kan man ta sig vart man vill tämligen smidigt. Det planerandet är betydligt mindre ansträngande än att åka och tanka bilen.

Vägarna byggs ut mer och mer, och belastas mer och mer.
Bergshamraleden var en frälsning, som nu är en lång parkeringsplats i rusningstid.
Söderledstunneln var en frälsning, som nu är en lång parkeringsplats under tak i rusningstid.
Alltid något.

Visst är det bekvämt med bilen. Jag lånar ibland bil för att kunna storhandla, eller köra barn till match eller liknande.
När jag inte storhandlar, så småhandlar jag. Avsevärt dyrare i matbutiken i centrum, men totalt mycket billigare än att ha och köra bilen till lågprisaffären.

Protester och protester

2009-01-21T13:12:00.003+01:00

Det är skillnad på protester och protester.
Utan att försöka förringa problemen som islänningarna brottas med - så i en tid av bomber och granater och folkmord, när det klassiska begreppet "Beirut" bytts ut till "Gaza", för att illustrera ödeläggelse och förstörelse i största allmänhet - då är det ganska gulligt att se att när de isländska protesterna blir mer och mer våldsamma, så innebär det att de kastar toapappersrullar och skor på Alltinget, och tänder lägereldar för att kunna fortsätta hela natten.

Är inte detta ett bevis på att det fortfarande finns lite hopp för det vi kallar Civilisationen?

Koola killar

2009-01-20T09:51:00.002+01:00

Jag brukar inte uppmärksamma smånotiser, men det här var ju onekligen fascinerande.Från en thailändsk fiskebåt hamnade de i ett isskåp guppande utanför Australien, och klarade sig på något outgrundligt sätt nästan en månad, innan en helikopter fick syn på dem.
Galet.
Jag får nog tipsa mina föräldrar om att skaffa större kylskåp innan de seglar ut på nästa hav.

Funderingar vid rodret

2009-01-16T20:55:00.001+01:00

Mina seglande föräldrar har börjat blogga!

Välkomna in i 2000-talet :)

Funderingar vid rodret

Vi datanissar behöver hjälp...

2009-01-14T12:23:00.000+01:00

...eller kan det möjligen finnas bättre saker att lägga studietid på än detta?

Självklart är det bra att lära sig interagera med andra människor och att våga ta sig fram här i världen.
Men hör flirthjälp hemma på universiteten?
Det känns som en lätt tveksam blandning av kursen i Kommunikation och Information och Spelet.

Best of Blocket

2009-01-14T10:03:00.002+01:00

Jag erkänner härmed två saker.

Jag är tillfälligt såld på Best of Blocket

Jag är sist i Sverige med det

Se bara den här.
Man blir alldeles matt. Hoppas den inte är såld än!

Earth Hour - inget för Stockholm

2009-01-13T11:21:00.003+01:00

Stokholms stad tycker tydligen att mer eller mindre symboliska handlingar inte är något för oss.
En massa andra städer, storföretag och institutioner i Sverige och världen är med, men inte Stockholm.

Inte ens Stene själv verkar veta varför...

sms-våndan

2009-01-13T10:08:00.003+01:00

Som tonårsförälder är det en naturlig del av den vardagliga våndan att få en mobilräkning för barnen som får ögonen att ramla ur och helgens köttbit och Rioja att bytas ut mot nudlar och mellanmjölk.
Det finns onekligen en fördel att ha fast pris oavsett antal sms...

Ribban ligger högt

2009-01-13T09:39:00.004+01:00

Jag vet att många andra uppmärksammat etikettrådet, och betydligt snabbare än jag, men jag kan inte låta bli att kommentera det jag med.

DN Etikett med Magdalena Ribbing: Tandborstbehövande nattgäster

Jag vet inte ens om jag har en egen åsikt i frågan, man blir liksom helt avväpnad av Ribbans svar.

Föräldrakontakt

2009-01-12T10:27:00.004+01:00

Jag funderade nyss på det här med föräldrar, och den kontakt man har med dem.

Jag kan inte påstå att jag har en sådär totalutlämnande kontakt med mina, men vi pratar ganska ofta, och har kontakt via msn så gott som varje dag. Via msn blir det mest med pappa, men även mamma när hon sitter vid datorn ibland. Oftast då i slutet av månaden och det är räkningsdags *s*

Vi skickar länkar till artiklar som engagerar till varandra, tips om tv-program, hälsningar från omvärlden. Jag skickar ibland länkar till blogginlägg jag gjort, som jag har blivit lite stolt över och vill skryta med, eller som bara berör dem på något sätt.

Det är en trevlig kontakt, att ha den frekventa barometern på varandra.

Jag tror att det är en ganska normal situation, vi är nog inte alls så speciella i det avseendet.
Men min fundering gick till hur de kan ha haft det, med sina föräldrar.
Där tror jag det var väldigt annorlunda. Inbillar jag mig i alla fall.
Visst, telefonen vi använder idag fanns i liknande form även i deras ungdom, men nånting säger mig att det ändå inte blev samma ugnstermometer in i varandras liv som det vi har nu.

På gott och ont, så klart...

Det är för mig väldigt skönt att ha dem där, som stöd och för goda råd och dåd. (Obs "dåd" är inte bara lika med barnväkteri!)
Jag tror att de tycker det är skönt att ha lite "koll" på mig, att veta hur jag mår och lever. Det kommer definitivt jag vilja med mina barn, och vill det redan idag, och saknar det ofta redan idag.
Motsvarande gäller så klart för mig mot dem, jag ser att de lever och mår gott, och att jag förhoppningsvis inte alltför snart ska behöva fundera över vad jag ska göra med arvet.
Å andra sidan kanske jag inte får (tar mig) samma möjlighet att bli självständig och stå på egna ben. Inför beslut av alla storlekar rådfrågar jag ofta, istället för att våga lita på mitt eget omdöme. Visserligen är det långt från alltid som jag följer mina föräldrars eventuella råd, men likväl kan jag inte låta bli att fråga.
Jag känner mig fortfarande väldigt mycket som "barn", på ett sätt som jag omöjligt kan inbilla mig att de kände i samma ålder.
Fan, när farsan var i min ålder hade han gjort och upplevt och skapat det och det och det och det och..... känns det som. Och mamma också.

Men jag kommer alltid ha dubbelt så många barn som de ;-)

På gott och ont?
- Gott!

Nästan lagom i hjärnkontoret

2009-01-09T15:47:00.004+01:00

Sacred Spirit funkade ganska bra.
Jag hade visserligen inte sån där skön ro i huvudet när jag kom isäng igår, men det gick ändå att somna in på kanske en halvtimme-trekvart.

Nu ska det strax bli bio - Australia, 2:45 lång - och sen lite mat med L, då det efterlängtade vinet kanske får 2009-premiär i strupen! (Nyårsnatten räknas f.ö. som 2008)
Hoppas verkligen kunna sova lite bättre efter det i natt. När hjärnan är lite sådär lagom avstängd.
Och så hoppas jag ju så klart att jag inte somnar under filmen! Den var ju onekligen lite lång... Ber om obekväma biostolar.

Glad fredag på er, where ever you are!

Utan vin försmäkta vi i denna öde lägenhet

2009-01-08T22:01:00.008+01:00

eller...
Att köpa vin mår man bra av!

Och nu är det baske mej dags!

För er som kanske minns hur det såg ut för ett knappt år sedan så ser ni att här behöver saker och ting åtgärdas!

På lördag ska jag gå och botanisera.
Bland KRAV först, därefter finviner.

(nej förresten, det ska jag inte, januaritorkan har drabbat kontot hårt, men lördag den 24'e ska det bli av! fram till dess kanske jag lyckas slå till på en 2072, verkar billigt tjut. Umbala, hur illa kan det bli?)

Alkohol får Vintergatan att växa

2009-01-08T09:31:00.005+01:00

Nej, den växer inte.
Men vår syn på vår galax har korrigerats efter nya mätningar.
Både SvD och DN berättar om det, och en sak som klart förbryllar mig, är när DN skriver att Vintergatans hastighet nu beräknats till 914 kkm/h istället för som man tidigare trodde, 792 kkm/h.
Själva korrigeringen är väl inte så förbryllande - men jag undrar relativt vad hastigheten är?
Det finns ju ingen "nollpunkt" i universum, hur beräknar man då något objekts hastighet, utan referenspunkt?

Möjligen pekar formuleringen hos PopAst på att det faktiskt handlar om galaxens rotationshastighet, och då antar jag att det gäller vid galaxens yttre gräns.

Men vaddå alkohol? Kolla artikeln på PopAst ;-)

Lite lugnare i hjärnkontoret

2009-01-08T08:32:00.004+01:00

Jag hittade inte skivan med Kroppskänning, har troligen förlorat vårdnaden om den, eller bara lånat ut kanske.
Men jag hittade Pure Moods II.
Den funkade ganska bra. Om jag hoppade över Angélique Kidjo.

Men det roliga med den var att jag till sist kom på vad den där skivan hette som var så skön som jag lyssnade på '99 och sökt förgäves efter i hjärnkontoret med jämna mellanrum.

Sacred Spirit

Den ska jag sätta på ikväll tror jag. Undrar om jag måste bränna en CD... Vill ju inte behöva ha datorn på.

Efter inlägget igår kväll har jag kommit på att jag har ju missat att nämna några av detaljerna som gjort mitt sömnliv ännu svårare...

Först var det en natt när jag efter hjärntornado till sist lyckats somna... så var det tydligen final i JVM i hockey... Och grannarna skulle sitta uppe och titta. Och skrika ut sin ångest varje gång det blev mål. Och varje gång det inte blev mål. Jag sitter själv och tittar på sport på småtimmarna ibland, då företrädesvis NFL, men jag förmår nog låta bli att väcka grannarna då...
Sen var det natten innan jag skulle återgå till jobbet efter långt skönt jullov. Likadan hjärntornado innan jag till sist somnat på småtimmarna, vaknade och somnade om flera gånger. Så under skönaste sömnen kl 3-4 nånting - smäller det till så jag håller på att köra huvet i taket (inte så svårt i min loftsäng iofs). Då är det ett virrigt tidningsbud som bestämt sig för att just idag (i natt) ska jag få SvD! Åh tack.

Men ju jädrikens - ska här sovas.

Sacred Spirit sov jag väldigt gott till för 10 år sedan, bland annat på lång flygning till och från Oman när vi åkte dit med jobbet på lite konferrens. Det var andra tider... Nu är vi lyriska över att få åka ända till Kittelfjäll i mars...

Anyway - dags att jobba på!
Eller gå och ta morgonfikan *s*

Överhettning i hjärnkontoret //CPU Stack Overflow//

2009-01-07T22:10:00.001+01:00

Jag har inte kunnat somna på några dagar.
Jo så klart har jag gjort det, så småningom, jag har ju inte varit vaken flera dygn i sträck nu.

Men jag får verkligen inte ro.
Kroppen är trött.
Hjärnan är trött.

Men den senare går verkligen på högvarv.
Tusen tankar.
Allt från vilka kläder jag ska ta i morgon, till funderingar kring ekonomi, hur ska barnen klara att modern är borta flera månader, ska jag byta jobb, och sen så klart rena halvsovande kvasidrömmar som inte går att förstå nånting av.

Jag ligger där, försöker lägga mig skönt.
Platt på rygg, med bra stöd under nacke osv.
Slappna av.
Räkna andetag.
Bara till sju, det räcker.
Börja sen om på ett.

När jag lärde mig det tricket av terapeuten för länge sen sa hon att det är en intressant övning. Dels är det bra att träna sig i att slappna av och fokusera på andningen. Men det är även intressant att se hur länge man kan hålla på utan att man bara fortsätter räkna förbi sju, innan man kommer på sig själv och börjar om från ett.

Jag har ett annat problem.
Jag kommer aldrig till sju.
Ibland kommer jag ihåg att jag tänkt sex, men inte längre.
Oftast är jag någon helt annanstans i tankarna före tre.
Det bara snurrar och flyger och far.

Hjärntornado!

Skitstörande.

Knappt så jag vågar mig isäng nu.

Men egentligen vet jag vad felet är.
Hjärnan funkar för bra.
Jag har inte druckit rödvin på hela året.
Behöver stänga av hjärnan lite lagom.

Men näpps.
Så blir det inte.
Nu är det arbetsvecka.

(Dessutom har jag inget hemma... *s*)

Andas.

Sakta.

Djupt.

In.

Vänta.

Ut.

Paus.

In.

Stopp där, inte driva iväg åt det hållet nu!

Jag ska nog gräva fram min gamla CD som jag fick av samma terapeut, Kroppskänning av Ola Schenström. Sätta på ett avsnitt och sen sleep mode på stereon. Hoppas jag hittar den knappen till mig själv också.

Jullovet är slut

2009-01-06T22:36:00.003+01:00

Nu är det inte många minuter kvar av detta jullov.
Jag har varit ledig sedan 19 december, och knappt ägnat jobbet en halv tanke.
Mycket skönt.
Har ägnat betydligt fler tankar åt eventuella alternativa jobb. Men vad det blir av det står ännu endast skrivet i 2009 års stjärnor.

Appropå det så hoppas jag att jag tar mig för något av allt som sker i samband med att 2009 utsetts till Astronomins År. Det vore kul att göra något mer än att bara stå här nere och genom ljusföroreningarna kisa upp mot våra vänner.

Och appropå det har jag sett att många som googlar om stjärnan till vänster om månen etc kommer in till mitt inlägg Österns Stjärnor, och andra i min lilla serie Stargazing.
Men som bland andra Populär Astronomi förklarar, så är det ju ingen stjärna, utan Venus, som i dagarna lyser starkare för oss än på mycket länge.

Och appropå månen råkade jag fånga den i förrgår när jag testade ett nytt objektiv.

Nikon D80 -- 85mm 1:1.4 D -- 1/100 sek -- F2,50 -- ISO 400

Hur som helst.
Dags att återgå.
Rutiner och vardag.
Grottekvarnen väntar.
Tar stegen till loftet.
Nu ska det sovas och arbetas och lagas mat och packas jumpakläder och göras läxor och jobbas över och tränas och läsas böcker och harvas i sörjan.
Men det kommer bli så bra :)

Och snart är det sommarlov...

Nytt år - samma pannkakor

2009-01-05T22:36:00.005+01:00

Dags att langa pannkakor.
En vuxen, två barn - alltså 8 portioner.
Stor stekpanna, liten stekpanna, plättlagg.

Dotter smörjer

Son vispar

Far övervakar

Nu ska här ätas plättårta!

Lägg på lagom med godsaker

Stapla plättarna

Sista lagret

Tryck in!

Njut...

Jul under stjärnorna

2008-12-28T16:05:00.000+01:00

Genomgått den sedvanliga julaftonsturnén

Efter julstrumpor, grötfrukost, fyra paket från tomten paket under granen och sedan finkläder på, åkte vi genom stan till småbarnens mormor och morfar.
Jullunch, Kalle Anka och julklappsutdelning. Mostrar svågrar och kusiner.

Sen satte vi oss i bilen igen, genom stan och norrut till mina föräldrar i Österskär.
Lite mindre folk, lite lugnare. Julnubbe när väl bilen parkerats för i år.
En matbit och sen tomteluva på farfar.

Jag gick ner på tomten för att förbereda sängar åt oss i stugan.
Vilken stjärnhimmel.

Jag insåg åter igen hur bländade våra stjärnor är av allt ljus i storstaden.
Jag skrev om det härom veckan i inlägget "Vill du se en stjärna...?".

Jag kan inte låta bli att dra parallellen till ljuset som lyser över oss små här nere på vårt sandkorn.
Vi blir så bländade av ljuset från reklam, gran, välfärd, klappar i överflöd, värme, löning och glögg att vi inte har en chans att se det positiva som ändå finns i våra liv. Hela livet och varandet motas in i fållan där vi alla likriktas till att följa Jakten på ett Bättre liv, Varmare element, Dyrare klappar, Starkare glögg.

Vi är friare än någonsin att göra vad vi vill med våra liv.
Teknik och pengar ger oss oanade möjligheter, vi lever idag verkligen i Arthur C. Clarke's vision där hans tredje lag

Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic

är en helt naturlig del av vår vardag.

Att nu bo "i stan" ger mig mindre möjligheter att koppla bort och fokusera på det vackra världsaltet. Jag kände det, där på den frusna bryggan under vår överdådiga julaftonskväll. Jag behöver stjärnorna. De hjälper mig att se perspektiven.

Den senaste veckan har jag i alla fall fått njuta av Venus, nu som Aftonstjärnan nere i sydväst under sen eftermiddag och tidig kväll. Hon tränger igenom även de starka strålkastarna från galoppbanan, röken från de oändliga ringlande köerna till och från vårt 22-gradiga centrum dit flockarna fållas för att spendera och bli lyckliga.

Även jag köar i vårt varma centrum.
Även jag önskar vackrare gran, starkare glögg, finare klappar.
Jag rättar leden och går snällt in i fållan med mina medbländade.

Jesus familj

2008-12-20T16:59:00.003+01:00

Jag fortsätter på den inslagna vägen i förra inlägget.

Småbarnen har satt på repeat av Carolas version av Nu Tändas Tusen Juleljus.

Efter att ha lyssnat ett tag kommer sjuårige sonen entusiastiskt till mig.

- Pappa pappa - jag vet vad Jesus heter i efternamn!
- Jaha, eh... vad då...?
- Kvist!

Tolkning av Chasing Cars

2008-12-19T22:32:00.003+01:00

Förra sommaren, närmare bestämt 07-07-07, visades den här på Live Earth galan.

Snow Patrol med Chasing Cars. Texten hittar du här.

Ett tag efter det låg jag i gräset i Humlegården och sms'ade med hon som nu är min flickvän.

Vi var inne på tolkningar av låttexter, och jag fick en tanke som jag skrev ner.
Hon hittade sms'et idag, och jag kan inte låta bli att blogga analysen så här en massa månader senare.

Har en hunch....
Hundar jagar bilar som en del av deras inbyggda primalbeteende.
Det gör ingen nytta och de lyckas aldrig, men de gör det ändå och trivs troligen rätt bra med det.
Låt oss ligga och glömma resten av världen och helt utan syfte eller duktig nytta jaga bilar runt i våra huvuden/själar.
Leka lite med våra egna och varandras tankar och känslor.
Smaka på känslorna.
Dofta på tankarna.
Släppa en för att jaga efter nästa bil/tanke/känsla/drift.

Volvo Ocean Race Game - Jag spelar!

2008-12-15T10:43:00.011+01:00

Kors i taket.
Jag har börjat spela.
På datorn alltså.

Jag är ingen spelare.
Jag sitter ofta och länge vid datorn.
Eller åtminstone har den igång i närheten, och tittar till den ofta.
Den finns alltid där, helt enkelt, och är en del av mitt liv, hur hemskt det än må låta.
Men jag sitter inte timmevis och letar magiska ringar eller skjuter ner terrorister eller healar guildkompisar.

Men jag har börjat spela.
Det är ett sympatiskt spel.
Det tar lång tid, ett par veckor i taget.
Men det tar inte lång tid, bara ett par minuter i taget.

VORG

Man seglar "med" de verkliga båtarna i Volvo Ocean Race. Det är realtid, det är riktiga vindprognoser, det är nästan hundra tusen andra virtuella båtar.

Jag loggar in, kontrollerar position och segelsättning, justerar lite, tittar till mina "vänner" och motseglare. Sen loggar jag ut igen. Ett par timmar senare är det dags att justera en gång till.
Än så länge är vi tre båtar i familjen som för en intern kamp om positioner och vindar.

Mycket sympatiskt, och framför allt så stjäl det inte all min vakna tid.

Lämnade Cochin i Indien i lördags - full fart mot Singapore! I makliga 5,3 knop just nu, men snart kommer vi in i ett område med lite bättre vindar.

Kontemplerande med syster

2008-12-03T23:40:00.001+01:00

Jag har ikväll suttit med syrran och gaggat.
Vi gled in på vår egen och andras syn på oss själva.

Det är ett mysterium.

Hur uppfattas jag?
Hur vill jag uppfattas?

Vad stör sig andra på?
Vad charmas andra av?
Vad kittlar?
Vad tråkar?

Nånting gör vi alla rätt, nånting gör vi alla fel.
Det är klassiskt att prata om sitt dåliga självförtroende. Det tänker jag inte göra. Försöka att inte göra. Jag är mer inne på min egen fascination över att jag ändå gör någon form av intryck som uppfattas som positivt av vissa. Väldigt positivt av andra.

Jag är mysko.

Syrran är knepig.

På nåt sätt finns vi båda ändå i ett antal sociala och professionella sammanhang. Men jag har nog med problem att försöka förstå mig själv, så jag försöker inte ens gå in på syrran. Då får förbli hennes huvudbry.

Jag vet att jag har mitt sätt. Mitt dryga och dömande sätt.
Samtidigt som jag i vissa sammanhang är så lyhörd och tolerant. Men oftast inte.

Helt ärligt talat kan jag inte förstå vad behållningen av mitt umgänge är.
Vad kan jag attrahera med? (Nej - jag tigger inte komplimanger)
Och dessa undringar står i direkt kontrast till den grundkänsla jag fått i blodet - att jag är bra och kan och förmår. Och den känslan finns ju också kvar.

Det är då fan att det ska vara så knepigt.

Att jag ska vara så mysko.

Dags att inse - det här blogginlägget skrevs nog väldigt prematurt, och skulle fått ligga kvar som ett utkast i några dagar eller decennier tills jag egentligen vet vad jag vill få fram och hur det ska formuleras. Men jag lever idag. Och bloggar idag. Men definitivt ingen "Best Of".

Ensam pappa

2008-12-02T10:11:00.005+01:00

Från mitten av januari till slutet av april ska jag vara heltidspappa till mina små barn.
Deras mor har fått chansen att göra praktik i Pona i Indien.

Det är en jättemöjlighet för henne, och en gammal dröm som nu närmar sig verklighet.

Igår kväll åt jag middag med henne och barnen, och vi berättade om planerna. Love "landar-alltid-med-huvud-upp-och-fötter-ner" sa ungefär:

Jaha, oj vad långt bort, kommer brorsorna också vara hos pappa hela tiden?

Lillasyster Io var aningen mer skeptisk...

Jag ska följa med!
Du ska inte åka!
Sen ska vi bo lika länge bara hos dig!

Efter mer prat kändes det lite bättre.

Men det kommer bli en utmaning. För alla inblandade.
För Y så klart, att vara borta från barnen så länge.
För barnen så klart, att inte träffa sin mamma på så länge.
För mig, att trösta och försöka räcka, när de saknar sin mamma.
Troligen går jag ner i arbetstid en del under den här perioden, eftersom jag nu inte kommer ha "lediga" veckor att jobba mer under. Det ger en ekonomisk utmaning också.

Jag kommer få hjälp av barnens mormor och morfar, kanske varannan helg. Förhoppningsvis kan även mina föräldrar hjälpa till en del. När de inte är på båten i Italien så klart... Kanske utnyttjar jag de äldre bröderna lite mer.

Det ska i alla fall bli spännande, och jag ser fram emot den här tiden! Förhoppningsvis kan det vara utvecklande och positivt för oss alla!

Jag tror att jag har en ganska sund inställning och vet att jag kommer göra mitt bästa för att hantera min sida av situationen, men goda råd och glada tillrop är alltid välkomna - skriv gärna en kommentar :)

Vill du se en stjärna...?

2008-11-23T10:20:00.006+01:00

Vi ser mindre och mindre av vårt ursprung - stjärnorna och galaxerna omkring vårt lilla sandkorn i universum.

Ljus och välstånd strålar allt mer intensivt från alltfler platser på vår jord.
Halogen och neon, wolfram och halon, färgat ljus som konkurrerar med det vita från himlarna.

Ja visst, det kan tyckas som ett av de allra minsta problem vi står inför nu när isar smälter, hav dör, krig härjar och ekonomierna rasar.

Men i en tid när "stjärna" bara handlar om Paris och Brittan och de där tvillingarna, någon ny från Idol, eller någon på is - är det dags för alla paparazzikameror att sluta sikta ner i silikonurringningen och istället vända dem uppåt mot de andra, verkliga, stjärnorna.

Kan det bli vackrare än så här? (NASA/Hubble)

Våra sönderstressade själar tror de behöver veta allt om de s.k. stjärnorna som glider omkring på vår jord, när själarna skulle må så mycket bättre av ett svindlande ryggläge på en gräsplätt eller i en snödriva under en sant själavårdande stjärnhimmel.

Det finns en rörelse - Dark Sky Association - som nu även fått en svensk sektion i form av Ljusstyrkan.se. De arbetar för att få oss att inte i onödan förorena vår himmel med ljus. DN skrev nyligen om dem.

Det här kanske inte är den viktigaste av kamper att föra för vår överlevnad på vårt sandkorn, men ett strå till stacken för vår själsliga överlevnad.

Män är från Mars, kvinnor är från Venus, tonåringar är från...

2008-11-15T10:18:00.012+01:00

...planeten Zgnorf i stjärnsystemet X719 i bortre änden av Andromedagalaxen.

Det spelar ingen roll hur alla förvarnat om tonåringarnas beteende - när de kommer in i puberteten och frigörelsen och musiksmaken är uppåt väggarna och klädvalen är antingen omedvetna eller uppsåtligt provokativa och konversationer med mer än tre ord i följd är ett minne blott - då är det frustrerande!

Att leva som man lär

2008-11-06T09:41:00.004+01:00

Jag skrev en gång för länge länge sedan om behovet att synas, höras och läsas.

Upprop - Gå med i VVFB !

Saxat från detta inlägg:

Skriv inte för att allllla ska se hur bra du är / hur svårt du har / hur konstiga alla andra är. Eliminera möjligheter för att utöka bloggläsarskaran.
Byt ut blogger.com mot notepad.
Byt ut notepad mot din privata anteckningsbok.
Byt ut anteckningsboken mot post-it.
Släng post-it.
Bara var.

Det måste vara därför jag så gott som helt har slutat blogga.

Tänk - att jag skulle börja leva som jag lär!

Sprickor i fasaden

2008-10-11T17:12:00.004+02:00

Tack Leonard Cohen, för dessa ord ur Anthem:

There is a crack in everything

That's how the light gets in

Att inte blogga

2008-09-28T15:22:00.005+02:00

Troligen borde jag ta det som en varningssignal.
Att jag inte bloggar.

När jag bloggar reflekterar jag över mitt liv och företeelser omkring mig.
Nu är det väldigt sällan jag bloggar.
Känner inte riktigt att jag hinner.

Låter jag bli att reflektera?
Hinner jag inte leva?
Prioriterar jag ned att reflektera?
Att skaffa mig lite distans och perspektiv på mitt liv?

Jag vet inte om det är en varningssignal.
Det kan ju också vara ett sundhetstecken.
Att inte känna behovet att spy ut i interversum.

Det var dagens reflektion.

Nu dags att cykla och hämta dotter på kalas. Sen fotbollsträning med son. Ja nån middag ska det väl bli också.

Efter det dags för stillheten att lägra sig i mitt slott.

Kanske en snutt glass, lite försenat firande av 14-åringen.

Och New York Jets vs Arizona Cardinals.

Prima ålder

2008-09-18T00:39:00.002+02:00

Just det!
Jag fyller ju primtal, precis som förutsett för ett år sen.
Icke att förringa.

37 - slumpens ålder

2008-09-17T23:59:00.003+02:00

Fråga vem som helst:

Säg ett tal mellan noll och hundra!
Svaret blir, statistiskt sett, oftast 37.
Möjligen 73, men det bryr vi oss inte om just nu.

Idag blev jag 37.
En heldag med mina barn.
Lite jobb mitten på dagen.
Lunch med x mitten på jobbet.

Tre av mina barn tassade upp och tisslade och tasslade i morse, medan jag låg uppe på loftet och log åt ljuden av deras förehavanden och gäspande suckar blandade med exhalterade fniss.
De sjöng - faktiskt riktigt fint! - och kravlade upp till mig med lite paket.
Igår gick Rasmus och de små till centrum för att hitta presenter till pappa. Med pappas Visa-kort i högsta hugg...

Bullfrukost och helt normal vardagsadmin. Skola för barnen, 112-dagen för dottern - ta på varma kläder. Ta med läxan! Jumpakläder? Jaha, jumpa torsdagar. Har inte lärt mig fyra scheman ännu.

Hållit så låg profil jag kan på jobbet. Vilket inte innebär såå låg. Alla vet att jag fyller år, de flesta att det är 37. Undrar vad de andra tror? Jag har fyra barn, borde vara minst 45. Jag ser ut och beter mig tämligen juvenilt, kan inte vara mer än 32. Jag tar mig pondus som endast en med 23 års erfarenhet förtjänar. Jag har chefer som inte fyllt 30.

Gubben Einstein hade väl rätt, även om det inte var just dessa relationer han avsåg. Men allt ÄR relativt.

Jag funderar över 37.
Att det är det vanligaste "slumptalet" mellan noll och hundra.
Gör det min ålder nu till den mest normala? Den mest förutsägbara? Den vanligaste åldern?
Eller gör det min ålder nu till den minst styrda? Med minst förväntningar? Minst förutsägbara?

Det är lätt att hitta "tecken", för att få hjälp att veta hur man ska agera, vem man ska vara. Jag försöker, ibland desperat och med krystade resultat, att fly från tecknen, fly från förväntningarna, ofta enbart för att vara anti, oftare för att inte bli en schablon, för att ha något att stå för, för att ha tvingat mig tänka före handlandet.
Jag kan inte acceptera att jag styrs av simpla mekanismer. Acceptera att min egen vilja och drift är så underordnad normer och schabloner.

Jag vet. Jag borde lära mig att acceptera det jag måste acceptera, och hantera det jag kan hantera. Men var går gränsen?
Jag inbillar mig att var gränsen går mellan vad som bör accepteras och vad som bör hanteras är själva måttstocken för personlig utveckling.
Som spädbarn handlar det enbart om accepterande. Vi kan inte påverka någonting, egentligen.
Ju mer vi växer, desto mer lär vi oss hantera, lär oss forma vår värld, lär oss se skillnaden mellan det vi kan påverka och det som är en del av de förutsättningar vi ges.
Vi växer. Vi hanterar. Vi bygger vår värld.

Ibland stannar vi. Regrederar på acceptera/hantera-skalan. Orkar inte hantera. Accepterar. Förgör. Tar timeout i själen. Intalar oss att accepterande för stunden är ett hanterande i längden.
Ofta är det rätt.
Oftare är det fel.
Det är så lätt. Att låta andra hantera, att låta andra ta stegen. De nödvändiga stegen för att åstadkomma den nödvändiga förändringen för att åter göra livet drägligt.

Det här lät vansinnigt tungt och svårmodigt.
Men jag är ju inte där.
Det är nog bara folk omkring mig som får tankarna att vandra ditåt. Och så klart en liten milstolpe i att ha blivit slumpmässigt gammal.

Men jag har nu fått se Spin City-avsnittet där Carter blir anställd av administrationen! Mäktigt!

Sov gott.

37 är bra.

Nattliga Tankar i Medelhavet

2008-08-04T01:42:00.001+02:00

Jag sitter under en magnifik stjärnhimmel.

Ligger på svaj i en bukt vid Playa de la Trench, tror jag det stod i sjökortet. Något tjugotal sjömil söder om Palma de Mallorca.

Jag har haft tio suveräna dagar här med mina allra närmaste - mina två föräldrar och mina fyra barn.

Vi har just fått se ett stort härligt fyrverkeri från andra sidan bukten. Någon väldigt rik fyller väl år.

Efter en skitgod middag (enligt alla utom dottern) som jag gjorde på kvarvarande ingredienser i båten - vi har haft så sköna dagar att det var länge sen vi bekymrade oss om att ta oss till en vettig supermerchado - läste mamma saga för barnen, jag duschade och rakade mig, och pappa forberedde Irish Coffee.

Satt och gaggade. Ljög om gamla anekdoter. Njöt fyrverkeriet.
Mådde gott helt enkelt.

Så - vad vill jag?
Med detta inlägg?
Med mitt Liv?

Just detta, tror jag.
Vara mig själv. Finnas för mig själv. Göra mina egna prioriteringar.
Jag kommer aldrig ensam styra över mina barn, de har sina mödrar också. Och jag vill inte ha dem själv, självklart ska de ha sina mödrar, självklart ska mödrarna ha sina barn.
Men här.
Men nu.
Men mina stunder timmar veckor med dem, mina alla sprudlande bråkande tjafsande kvittrande njutande gnällande leende barn, vill jag vara Pappa åt dem. Alla kryllande fyra barnen.
Tänker fortsätta med det.
Och mina timmar veckor utan dem, de är så sköna att göra mitt eget av. Att varje dag bygga mitt liv. Lägga ännu en tegelsten i huset jag bygger mitt liv på.

Och helt egoistiskt - det känns så bra för mig att veta att jag gör vad jag kan för att vara bra för dem, mina barn, de som kommer av mig.

Jag är ju mycket av uppfattningen att osjälviskhet inte existerar. Även i den mest uppoffrande handlingen finns en drivkraft att göra det för att Jag ska må bra, känna mig duktig, vinna poäng i liggaren i pärleporten, impa på en tjej, eller vad som.
Vare sig du är Moder Theresa, Mahatma Gandhi eller Jonas.
Men i det avseendet håller jag så väl med Stefan Einhorn: Det lönar sig att vara snäll. Och der spelar ingen roll vad uppsåtet är - godhet för egen vinning är också godhet, och gagnar världen med alla i den.

Alltså - jag vill ge mina barn ett så gott liv jag kan - för det mår Jag bra av!

Vilken väg jag ska gå och vilka val jag ska göra för att uppnå detta, det är en mycket mer komplicerad och svårbesvarad fråga. Det hoppas jag liksom ska visa sig och utkristalliseras under vägen, så att säga.

---

Om det fanns en sensmoral med detta inlägg, är jag tveksam till.
Hittar Du någon - ge mig gärna en hint!

Jag försöker titta upp från mina bländande mobil och njuta av stjärnorna emellanåt, nu ska jag nog göra det på heltid en stund.

Fem stjärnfall hittills ikväll. De verkar komma från Cassiopeia.
Hitta sensmoralen i det, den som kan!

Perspektiv

2008-06-20T01:10:00.000+02:00

Det är lätt att bli blind
Att sugas upp och existera
med ett enda mål

Ett obetydligt mål
Som fyller ens värld
Rycker oss från verkligheten

Jag har hört
att näsan vänjer sig
på 10 minuter

Jag undrar
Hur snabb är själen

Något som igår
var helt självklart
är idag befängt

Något som igår
var helt vansinnigt
är idag reellt

Inget som idag
är naturligt och sunt
kan jag lita på i morgon?

Jag undrar
Hur snabba är ögonen

Jag såg igår
något helt galet

Det jag ser i morgon
är verkligen overkligt

Jag ser det igen
Det verkar normalt

Idag är jag mer öppen
Större förståelse

Mer tolerans
Hoppas jag

Mer perspektiv
Mindre cynisk

Det jag ser idag
Kan jag lita på det
när jag ser det i morgon

Omdömet är nyckfullt

Tanken började i Österrike
Fotbolls-EM
Sverige och Ryssland

Ryska duracellkaniner
på Redbull
Svenska Jabba the Hutt
på Sobril

Minst semi
var tanken

Perspektiv

Det är bara på lek
Glömmer det
Tankarna består

Förmågan att lura
sig själv och andra
att Detta är bra

Tränger så mycket djupare
Vi verkar galna
Men det här blir bra!

Så synd
När grunden är så tunn
Manifesterad av utopier

Fallet blir högt
Verkligheten krass
Betongen hård

När vinboxen är tom
har himlen en annan färg

När verkligheten är ikapp
Har lyckan en bismak

Minns Askungen
Hennes stammande
till de små djuren

Hur ska jag nånsin

Hon var så tacksam
Det är också jag
men med en bismak

Hur ska jag nånsin

Lita på mig själv
Tro på mig själv
Känna mig själv

Hur ska jag nånsin

Det handlar inte
om dig eller dig
eller dig

Det handlar om mig
nu 37.
Men när ska jag
känna mig själv

Perspektiv

Det är midsommar
Umgås!
Jag gör vad jag bör

Barnen hos mödrarna
Kryper in i mig själv

Har inte plats
Finns inte rum

Ringer en vän
Men sitter hemma

Perspektiv

Söker perspektiv
På mig själv
På världen

Lag på USB

2008-06-04T10:32:00.001+02:00

Sitter på konferens hos Abloy i Espoo.

Just hört:

I Japan är det lag på att alla nya "devices" (mobiler, mp3-spelare, kameror osv) ska ha den vanliga lilla USB-kontakten för laddning och dataöverföring - pga miljöskäl!

Det blir så många laddare som slängs när alla har olika pluggar och spänningar.

Heja japanerna!

Lite ro i själen

2008-05-09T13:49:00.000+02:00

Det känns skönt.
En liten tjuvstart.
Försmak av semester.

Mitt i vårens
fullbokade kalender.
Försmak av semester.

Stökiga barn.
Stressade pensionärer.
Försmak av semester.

Pollenfyllda bihålor.
Rinnande ögon.
Orgastiska nysningar.

Men jag sitter här.
Barnen är nånstans.
Suger sakta en öl.

Kall fläskpannkaka
mackor hemifrån.
Lagom lunch.

Musik i öronen.
Hav utanför.
Helt okej.

Nu kom 3/4 barn.
Dags ett medla.
Försmak av semester.

Fredagkväll

2008-04-18T21:40:00.004+02:00

Det här är livet.

Barnen lagar mat.

Pappa sitter i solen och suger på en öl.

Barnen diskar.

Quel semaine

2008-04-12T18:33:00.004+02:00

Inte för att det egentligen hänt något speciellt, men nu är det en vecka sen jag skrev

    Quel samedi!

och det har bara fortsatt.
    Quel dimanche!
    Quel lundi!
    Quel mardi!
    Quel mercredi!
    Quel jeudi!
    Quel vendredi!
för att nu en vecka senare ha blivit
    Qual sábado!

Inget speciellt har som sagt hänt.
Och jag vet att jag riskerar att låta löjligt klämkäck och schablonmässigt tjofaderittanhurtig.

Men fan livet ger.

Vad var pärlan från din dag idag?
Hur många pärlor fick du egentligen idag?

Det är väl egentligen enkelt sammanfattat, och det i världens mest uttjatade sentens

    Carpe Diem

Det är störtskönt.

Mystify

2008-04-06T02:11:00.001+02:00

Boolean logic I trust.

Algorithms I trust.

Beautiful women... they just mystify me.

Quel samedi!

2008-04-05T18:16:00.001+02:00

Bye bye Sharan

2008-04-01T23:37:00.008+02:00

Så var den slutgiltiga dagen här
Sharan träder in i änglarnas sfär

Med gammal mossa på taket
Förnedrande släpad på flaket

För sista gången använt dess tuta
En åldrings färd mot ättestupa

Tacka för alla milen
Vinka adjö till bilen

Earth Hour - Släck lamporna!

2008-03-29T16:46:00.004+01:00

Dags att göra en liten, men symbolisk insats!
Gör som kungen - släck ljuset mellan kl 20 och 21 ikväll!

WWF - Earth Hour.

Ett litet steg i rätt riktning.

Nästa vecka säljer jag min bil.

SD

2008-03-02T22:25:00.005+01:00

Just kämpat mig igenom söndagkvällens tvättberg.
Funderar allvarligt på att starta SD.

Strump Date

Vi hjälper ensamma strumpor hitta sin partner.

KRAV-viner

2008-02-29T16:42:00.004+01:00

Nu har jag fyllt på vinhyllan.
Hade 6 tomma platser i stället, köpte följaktligen 6 flaskor.
4 av dem KRAV-märkta.
Känns bra!
Hoppas de är goda också... :)

(ja - bilden på mitt vinställ är medvetet på fel ledd)

Svåra (k)val

2008-02-29T14:00:00.001+01:00

Alltså jag vet varken ut eller in. Eller både ut och in kanske.
Varför ställs vi svenssonsvenskar inför dessa omöjliga val?
Jag måste nog strax åka hem.
Tänka över det här.
Får inget jobbat.
Hur klarar ni det?
Hjälp.

Sharanens sista suck

2008-02-28T18:44:00.001+01:00

åkte till ex för att hämta barnen. bilen startade lagom grinigt. fick precis (kändes det som) igång den till vi skulle hem. mitt på bron över motorvägen, i vänsterfilen, drog den sin sista suck. verkligen tvärvägrade. ex gick för att hämta sin bil för att bogsera med ett fjöligt packrep. precis då kommer pappa åkande! han skulle hämta mamma på jobbet. han har bättre bogsertamp. släpade hem oss, sen kämpade vi fan för att baxa in den i p-rutan.

älskar SL
hatar bilar

VW Sharan '96 bortslumpas!

2008-02-28T18:34:00.003+01:00

25' mil, S/V, ACC (funkade), bra stereo (hade hela högtalare), 4 hjul (troligen runda), motor (startar varannan månad, fortsätter gå en gång i halvåret), vindruta (bara ett par stenskott), 7 säten (inga fel!), eluttag i bakluckan, går utmärkt att sova i.

Bytes mot söt liten felfri bil med obefintlig försäkringspremie, inga avgaser, och gillar att gå ett par hundra mil/år.

Jobba isolerat

2008-02-28T11:42:00.005+01:00

Har dockat loss datorn och hittat ett nätverksuttag (vårt nätverksfolk har inte fått igång wlan på kontoret - ja det är skandal) och sitter nu i "akvariet" och läser igenom lite saker jag halkat efter med.

Lurar i öronen, hela Årstaviken utanför panoramafönstret.

Skönt.

Fokus.

Ge blod!

2008-02-28T09:43:00.003+01:00

...är något jag tänkt göra i en sådär 15 år.

Nu kom jag iväg!
Formulär ifyllda, passerade nålsögat i första gallringen, bjussat på tre små rör med mina plättar, kroppar och plasma för att se om jag passerar det andra ännu mindre nålsögat.

Då kan det bli blodlämning på riktigt om ett par månader!

Ge blod! När kommer Blodbussen till dig?

STS-122 Atlantis liftoff

2008-02-08T07:37:00.000+01:00

Barnen fick vara uppe lite extra ikväll.
Atlantis startar på väg mot en dryg vecka vid rymdstationen ISS.

NASA TV

på datorn, upp på 37"-aren.

Spännande...

Magsjuka och tv-spel

2008-02-08T07:10:00.000+01:00

Vaknade vid 2-tiden av att Love kröp upp i min säng.
Ont i magen.

Vaknade vid 3-tiden av att Love kröp ner från min säng.
Törstig.

Vaknade ett par minuter senare av kaskadspya i vardagsrummet.
Vaknade.

Satte Love i duschen. Hämtade plastpåse, hushållspappersrulle, diskhandskar, toarengöring.
Låg på alla fyra.

Hämtade madrass och lade nedanför min säng, så han inte skulle behöva sova på loftet.
Sov.

Vaknade och körde dottern till dagis.

Hojade till centrum och handlade lite...

Det är visst några saker jag saknat i mitt hem sedan flytten i somras...

Nu ska här skuras!

Det blev ju lite att ta hand om i natt...

Lyckades boka tvättstuga.

Riktig husmor idag.

Efter lunchen - som han faktiskt kunde äta utan problem - rullade vi in datorn till vardagsrummet.

Det spelas Lego Starwars på 37" tv och med ljudet ut min min gamla hederliga stereo.
Inte mycket sjuk nu inte...