Ligger på svaj i en bukt vid Playa de la Trench, tror jag det stod i sjökortet. Något tjugotal sjömil söder om Palma de Mallorca.
Jag har haft tio suveräna dagar här med mina allra närmaste - mina två föräldrar och mina fyra barn.
Vi har just fått se ett stort härligt fyrverkeri från andra sidan bukten. Någon väldigt rik fyller väl år.
Efter en skitgod middag (enligt alla utom dottern) som jag gjorde på kvarvarande ingredienser i båten - vi har haft så sköna dagar att det var länge sen vi bekymrade oss om att ta oss till en vettig supermerchado - läste mamma saga för barnen, jag duschade och rakade mig, och pappa forberedde Irish Coffee.
Satt och gaggade. Ljög om gamla anekdoter. Njöt fyrverkeriet.
Mådde gott helt enkelt.
Så - vad vill jag?
Med detta inlägg?
Med mitt Liv?
Just detta, tror jag.
Vara mig själv. Finnas för mig själv. Göra mina egna prioriteringar.
Jag kommer aldrig ensam styra över mina barn, de har sina mödrar också. Och jag vill inte ha dem själv, självklart ska de ha sina mödrar, självklart ska mödrarna ha sina barn.
Men här.
Men nu.
Men mina stunder timmar veckor med dem, mina alla sprudlande bråkande tjafsande kvittrande njutande gnällande leende barn, vill jag vara Pappa åt dem. Alla kryllande fyra barnen.
Tänker fortsätta med det.
Och mina timmar veckor utan dem, de är så sköna att göra mitt eget av. Att varje dag bygga mitt liv. Lägga ännu en tegelsten i huset jag bygger mitt liv på.
Och helt egoistiskt - det känns så bra för mig att veta att jag gör vad jag kan för att vara bra för dem, mina barn, de som kommer av mig.
Jag är ju mycket av uppfattningen att osjälviskhet inte existerar. Även i den mest uppoffrande handlingen finns en drivkraft att göra det för att Jag ska må bra, känna mig duktig, vinna poäng i liggaren i pärleporten, impa på en tjej, eller vad som.
Vare sig du är Moder Theresa, Mahatma Gandhi eller Jonas.
Men i det avseendet håller jag så väl med Stefan Einhorn: Det lönar sig att vara snäll. Och der spelar ingen roll vad uppsåtet är - godhet för egen vinning är också godhet, och gagnar världen med alla i den.
Alltså - jag vill ge mina barn ett så gott liv jag kan - för det mår Jag bra av!
Vilken väg jag ska gå och vilka val jag ska göra för att uppnå detta, det är en mycket mer komplicerad och svårbesvarad fråga. Det hoppas jag liksom ska visa sig och utkristalliseras under vägen, så att säga.
---
Om det fanns en sensmoral med detta inlägg, är jag tveksam till.
Hittar Du någon - ge mig gärna en hint!
Jag försöker titta upp från mina bländande mobil och njuta av stjärnorna emellanåt, nu ska jag nog göra det på heltid en stund.
Fem stjärnfall hittills ikväll. De verkar komma från Cassiopeia.
Hitta sensmoralen i det, den som kan!
