Fredagseufori

Det har varit en lite tung vecka.

I söndags åkte L+C's mor till Indien för att vara där i 3½ månad. Därför har dotter lite svårt att sova, och framför allt svårt att somna.

Jobbet är tristare än nånsin sedan jullovet. Kämpar för att finna någon sorts inspiration, men vill bara byta arbetsgivare och delvis inriktning. Ett litet framsteg där är att jag igår bestämde med en f.d. kollega att jag ska träffa honom på lunch på måndag. Lite socialt, men framför allt för att se vad hans firma kan erbjuda, och vad jag kan erbjuda dem. Han bor nån kilometer från mig bara, med lyckliga familjen. (Nej, jag är inte bitter, det är ett antal år sen jag trodde på nåt sånt, men i just hans fall är det så övertydligt).
Sen har jag ju den där latenta kontakten hos en annan gammal kollegas firma. Vi får väl se vad som händer.
Hur som helst - jobbet är trist. Suger, som sönerna skulle sagt.

Om 1½ vecka börjar jag min utbildning. Certifierad Verksamhetsarkitekt. Fint som snus. Låter det. Och det är klart det ska bli intressant och kul att förkovra sig lite, och för första gången på ett lite för stort antal år verkligen bredda mig.
Men det kommer bli lite tufft också. Två dagar i månaden ungefär, och troligen kvällsarbete efter varje dag. Det blir grupparbeten, och jag kommer ha väldigt svårt att planera in något annat än just de schemalagda dagarna. Jag ska inte måla nån fan på nån vägg, men det känns så klart ändå som en risk, att jag kommer vara besvärlig i planerandet av arbetet.


Men så börjar det bli fredageftermiddag.
När jag kommer hem väntar tvättstuga och barnen. De stora har åkt till sin mamma med familj. Middag ska lagas och Let's Dance ska man titta på.

Men likväl.

Fredagseuforin infinner sig.

Invincible Jonas sitter på tunnelbanan och ler.

När jag kommer hem smittar min eufori.
Det är inget fanatiskt, inget himlaomvälvande, men jag känner mig lugn och skön och bra.
Och det smittar.
Barnen kvittrar.
Tvättstugan blir en baggis.
Middagen blir enkel men utsökt.
Let's Dance är till och med uthärdligt *s*

Varifrån kommer den, Fredagseuforin?
Nej, jag ska inte fråga för mycket, jag nöjer mig med att finna den där, långt inne i mig, på väg upp från dvalan, varje fredag eftermiddag.


Middagen?
Jo då, helt ok.

Lilla stekpannan.
Flytande margarin, och olivolja.
Allt enligt köttstekartipsen från L.

Så i med köttbiten!

Kryddad, stekt och härligt cancerogen!

Men se - hela kostcirkeln!

Saving the best for last...
Barnen erbjöd sig att diska.
Jag avslutar det sista i tvättstugan.



Är det fredag?
Japp, definitivt fredag.


Såg just slutet på Boston Legal. Gubbarna (jaja, vissa är i min ålder) satt mot slutet av dagen på en takterrass och sög på varsin stor whiskey. Inte alls sugen. Inte alls.


I morgon ska yngsta sonen vara med på sin första fotbolls-cup. De ska spela tre matcher. Han är spänd, men kämpade sig i säng vid 23 för att vila upp inför morgondagen.
När de spelat klart kommer deras mormor och morfar för att hämta dem.
Sen åker jag in till stan, träffar vänner på ett glas gott, med lite tur hinner jag även ge en kram till A och önska henne trevlig kväll och god jaktlycka (får jag det?), och sen raka spåret hem till L.
Det ska bli väldigt skönt att komma dit. Ett dygn utan barn. Utan mina barn iallafall. Hon har sina extra den här helgen.
Hoppas jag får låna hennes dator lite, så jag kan hålla koll på min båt i Volvo Ocean Race Game. Viktiga saker. (Att förströ sig med.)
Sen är det söndag kväll. De små kommer tillbaka från mm+mf, och R har träning med Flyers på kvällen och sover troligen här. Jag antar att jag får skjutsa honom också, som vädret ser ut nu.


Snart kommer nästa fredagseufori.

Hoppas den kommer till Dig också.