Best Of

Nu finns en lista med highlights från min blogg, enligt mig själv.

2008-12-28

Jul under stjärnorna

Genomgått den sedvanliga julaftonsturnén

Efter julstrumpor, grötfrukost, fyra paket från tomten paket under granen och sedan finkläder på, åkte vi genom stan till småbarnens mormor och morfar.
Jullunch, Kalle Anka och julklappsutdelning. Mostrar svågrar och kusiner.

Sen satte vi oss i bilen igen, genom stan och norrut till mina föräldrar i Österskär.
Lite mindre folk, lite lugnare. Julnubbe när väl bilen parkerats för i år.
En matbit och sen tomteluva på farfar.

Jag gick ner på tomten för att förbereda sängar åt oss i stugan.
Vilken stjärnhimmel.

Jag insåg åter igen hur bländade våra stjärnor är av allt ljus i storstaden.
Jag skrev om det härom veckan i inlägget "Vill du se en stjärna...?".

Jag kan inte låta bli att dra parallellen till ljuset som lyser över oss små här nere på vårt sandkorn.
Vi blir så bländade av ljuset från reklam, gran, välfärd, klappar i överflöd, värme, löning och glögg att vi inte har en chans att se det positiva som ändå finns i våra liv. Hela livet och varandet motas in i fållan där vi alla likriktas till att följa Jakten på ett Bättre liv, Varmare element, Dyrare klappar, Starkare glögg.

Vi är friare än någonsin att göra vad vi vill med våra liv.
Teknik och pengar ger oss oanade möjligheter, vi lever idag verkligen i Arthur C. Clarke's vision där hans tredje lag

Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic

är en helt naturlig del av vår vardag.

Att nu bo "i stan" ger mig mindre möjligheter att koppla bort och fokusera på det vackra världsaltet. Jag kände det, där på den frusna bryggan under vår överdådiga julaftonskväll. Jag behöver stjärnorna. De hjälper mig att se perspektiven.

Den senaste veckan har jag i alla fall fått njuta av Venus, nu som Aftonstjärnan nere i sydväst under sen eftermiddag och tidig kväll. Hon tränger igenom även de starka strålkastarna från galoppbanan, röken från de oändliga ringlande köerna till och från vårt 22-gradiga centrum dit flockarna fållas för att spendera och bli lyckliga.


Även jag köar i vårt varma centrum.
Även jag önskar vackrare gran, starkare glögg, finare klappar.
Jag rättar leden och går snällt in i fållan med mina medbländade.

2008-12-20

Jesus familj

Jag fortsätter på den inslagna vägen i förra inlägget.

Småbarnen har satt på repeat av Carolas version av Nu Tändas Tusen Juleljus.

Efter att ha lyssnat ett tag kommer sjuårige sonen entusiastiskt till mig.

- Pappa pappa - jag vet vad Jesus heter i efternamn!
- Jaha, eh... vad då...?
- Kvist!

2008-12-19

Tolkning av Chasing Cars

Förra sommaren, närmare bestämt 07-07-07, visades den här på Live Earth galan.

Snow Patrol med Chasing Cars. Texten hittar du här.

Ett tag efter det låg jag i gräset i Humlegården och sms'ade med hon som nu är min flickvän.


Vi var inne på tolkningar av låttexter, och jag fick en tanke som jag skrev ner.
Hon hittade sms'et idag, och jag kan inte låta bli att blogga analysen så här en massa månader senare.


Har en hunch....
Hundar jagar bilar som en del av deras inbyggda primalbeteende.
Det gör ingen nytta och de lyckas aldrig, men de gör det ändå och trivs troligen rätt bra med det.
Låt oss ligga och glömma resten av världen och helt utan syfte eller duktig nytta jaga bilar runt i våra huvuden/själar.
Leka lite med våra egna och varandras tankar och känslor.
Smaka på känslorna.
Dofta på tankarna.
Släppa en för att jaga efter nästa bil/tanke/känsla/drift.

2008-12-15

Volvo Ocean Race Game - Jag spelar!

Kors i taket.
Jag har börjat spela.
På datorn alltså.

Jag är ingen spelare.
Jag sitter ofta och länge vid datorn.
Eller åtminstone har den igång i närheten, och tittar till den ofta.
Den finns alltid där, helt enkelt, och är en del av mitt liv, hur hemskt det än må låta.
Men jag sitter inte timmevis och letar magiska ringar eller skjuter ner terrorister eller healar guildkompisar.

Men jag har börjat spela.
Det är ett sympatiskt spel.
Det tar lång tid, ett par veckor i taget.
Men det tar inte lång tid, bara ett par minuter i taget.


Man seglar "med" de verkliga båtarna i Volvo Ocean Race. Det är realtid, det är riktiga vindprognoser, det är nästan hundra tusen andra virtuella båtar.

Jag loggar in, kontrollerar position och segelsättning, justerar lite, tittar till mina "vänner" och motseglare. Sen loggar jag ut igen. Ett par timmar senare är det dags att justera en gång till.
Än så länge är vi tre båtar i familjen som för en intern kamp om positioner och vindar.

Mycket sympatiskt, och framför allt så stjäl det inte all min vakna tid.

Lämnade Cochin i Indien i lördags - full fart mot Singapore! I makliga 5,3 knop just nu, men snart kommer vi in i ett område med lite bättre vindar.

2008-12-03

Kontemplerande med syster

Jag har ikväll suttit med syrran och gaggat.
Vi gled in på vår egen och andras syn på oss själva.

Det är ett mysterium.

Hur uppfattas jag?
Hur vill jag uppfattas?

Vad stör sig andra på?
Vad charmas andra av?
Vad kittlar?
Vad tråkar?

Nånting gör vi alla rätt, nånting gör vi alla fel.
Det är klassiskt att prata om sitt dåliga självförtroende. Det tänker jag inte göra. Försöka att inte göra. Jag är mer inne på min egen fascination över att jag ändå gör någon form av intryck som uppfattas som positivt av vissa. Väldigt positivt av andra.

Jag är mysko.

Syrran är knepig.

På nåt sätt finns vi båda ändå i ett antal sociala och professionella sammanhang. Men jag har nog med problem att försöka förstå mig själv, så jag försöker inte ens gå in på syrran. Då får förbli hennes huvudbry.

Jag vet att jag har mitt sätt. Mitt dryga och dömande sätt.
Samtidigt som jag i vissa sammanhang är så lyhörd och tolerant. Men oftast inte.

Helt ärligt talat kan jag inte förstå vad behållningen av mitt umgänge är.
Vad kan jag attrahera med? (Nej - jag tigger inte komplimanger)
Och dessa undringar står i direkt kontrast till den grundkänsla jag fått i blodet - att jag är bra och kan och förmår. Och den känslan finns ju också kvar.

Det är då fan att det ska vara så knepigt.

Att jag ska vara så mysko.



Dags att inse - det här blogginlägget skrevs nog väldigt prematurt, och skulle fått ligga kvar som ett utkast i några dagar eller decennier tills jag egentligen vet vad jag vill få fram och hur det ska formuleras. Men jag lever idag. Och bloggar idag. Men definitivt ingen "Best Of".

2008-12-02

Ensam pappa

Från mitten av januari till slutet av april ska jag vara heltidspappa till mina små barn.
Deras mor har fått chansen att göra praktik i Pona i Indien.

Det är en jättemöjlighet för henne, och en gammal dröm som nu närmar sig verklighet.

Igår kväll åt jag middag med henne och barnen, och vi berättade om planerna. Love "landar-alltid-med-huvud-upp-och-fötter-ner" sa ungefär:

Jaha, oj vad långt bort, kommer brorsorna också vara hos pappa hela tiden?
Lillasyster Io var aningen mer skeptisk...
Jag ska följa med!
Du ska inte åka!
Sen ska vi bo lika länge bara hos dig!
Efter mer prat kändes det lite bättre.

Men det kommer bli en utmaning. För alla inblandade.
För Y så klart, att vara borta från barnen så länge.
För barnen så klart, att inte träffa sin mamma på så länge.
För mig, att trösta och försöka räcka, när de saknar sin mamma.
Troligen går jag ner i arbetstid en del under den här perioden, eftersom jag nu inte kommer ha "lediga" veckor att jobba mer under. Det ger en ekonomisk utmaning också.

Jag kommer få hjälp av barnens mormor och morfar, kanske varannan helg. Förhoppningsvis kan även mina föräldrar hjälpa till en del. När de inte är på båten i Italien så klart... Kanske utnyttjar jag de äldre bröderna lite mer.

Det ska i alla fall bli spännande, och jag ser fram emot den här tiden! Förhoppningsvis kan det vara utvecklande och positivt för oss alla!

Jag tror att jag har en ganska sund inställning och vet att jag kommer göra mitt bästa för att hantera min sida av situationen, men goda råd och glada tillrop är alltid välkomna - skriv gärna en kommentar :)

2008-11-23

Vill du se en stjärna...?

Vi ser mindre och mindre av vårt ursprung - stjärnorna och galaxerna omkring vårt lilla sandkorn i universum.

Ljus och välstånd strålar allt mer intensivt från alltfler platser på vår jord.
Halogen och neon, wolfram och halon, färgat ljus som konkurrerar med det vita från himlarna.

Ja visst, det kan tyckas som ett av de allra minsta problem vi står inför nu när isar smälter, hav dör, krig härjar och ekonomierna rasar.

Men i en tid när "stjärna" bara handlar om Paris och Brittan och de där tvillingarna, någon ny från Idol, eller någon på is - är det dags för alla paparazzikameror att sluta sikta ner i silikonurringningen och istället vända dem uppåt mot de andra, verkliga, stjärnorna.

Kan det bli vackrare än så här? (NASA/Hubble)

Våra sönderstressade själar tror de behöver veta allt om de s.k. stjärnorna som glider omkring på vår jord, när själarna skulle må så mycket bättre av ett svindlande ryggläge på en gräsplätt eller i en snödriva under en sant själavårdande stjärnhimmel.

Det finns en rörelse - Dark Sky Association - som nu även fått en svensk sektion i form av Ljusstyrkan.se. De arbetar för att få oss att inte i onödan förorena vår himmel med ljus. DN skrev nyligen om dem.

Det här kanske inte är den viktigaste av kamper att föra för vår överlevnad på vårt sandkorn, men ett strå till stacken för vår själsliga överlevnad.

2008-11-15

Män är från Mars, kvinnor är från Venus, tonåringar är från...


...planeten Zgnorf i stjärnsystemet X719 i bortre änden av Andromedagalaxen.


Det spelar ingen roll hur alla förvarnat om tonåringarnas beteende - när de kommer in i puberteten och frigörelsen och musiksmaken är uppåt väggarna och klädvalen är antingen omedvetna eller uppsåtligt provokativa och konversationer med mer än tre ord i följd är ett minne blott - då är det frustrerande!

2008-11-06

Att leva som man lär

Jag skrev en gång för länge länge sedan om behovet att synas, höras och läsas.


Saxat från detta inlägg:
  1. Skriv inte för att allllla ska se hur bra du är / hur svårt du har / hur konstiga alla andra är. Eliminera möjligheter för att utöka bloggläsarskaran.
  2. Byt ut blogger.com mot notepad.
  3. Byt ut notepad mot din privata anteckningsbok.
  4. Byt ut anteckningsboken mot post-it.
  5. Släng post-it.
  6. Bara var.

Det måste vara därför jag så gott som helt har slutat blogga.

Tänk - att jag skulle börja leva som jag lär!

2008-10-11

Sprickor i fasaden

Tack Leonard Cohen, för dessa ord ur Anthem:


There is a crack in everything
That's how the light gets in


2008-09-28

Att inte blogga

Troligen borde jag ta det som en varningssignal.
Att jag inte bloggar.

När jag bloggar reflekterar jag över mitt liv och företeelser omkring mig.
Nu är det väldigt sällan jag bloggar.
Känner inte riktigt att jag hinner.

Låter jag bli att reflektera?
Hinner jag inte leva?
Prioriterar jag ned att reflektera?
Att skaffa mig lite distans och perspektiv på mitt liv?

Jag vet inte om det är en varningssignal.
Det kan ju också vara ett sundhetstecken.
Att inte känna behovet att spy ut i interversum.


Det var dagens reflektion.



Nu dags att cykla och hämta dotter på kalas. Sen fotbollsträning med son. Ja nån middag ska det väl bli också.

Efter det dags för stillheten att lägra sig i mitt slott.

Kanske en snutt glass, lite försenat firande av 14-åringen.

Och New York Jets vs Arizona Cardinals.

2008-09-18

Prima ålder

Just det!
Jag fyller ju primtal, precis som förutsett för ett år sen.
Icke att förringa.

2008-09-17

37 - slumpens ålder

Fråga vem som helst:

Säg ett tal mellan noll och hundra!
Svaret blir, statistiskt sett, oftast 37.
Möjligen 73, men det bryr vi oss inte om just nu.

Idag blev jag 37.
En heldag med mina barn.
Lite jobb mitten på dagen.
Lunch med x mitten på jobbet.

Tre av mina barn tassade upp och tisslade och tasslade i morse, medan jag låg uppe på loftet och log åt ljuden av deras förehavanden och gäspande suckar blandade med exhalterade fniss.
De sjöng - faktiskt riktigt fint! - och kravlade upp till mig med lite paket.
Igår gick Rasmus och de små till centrum för att hitta presenter till pappa. Med pappas Visa-kort i högsta hugg...

Bullfrukost och helt normal vardagsadmin. Skola för barnen, 112-dagen för dottern - ta på varma kläder. Ta med läxan! Jumpakläder? Jaha, jumpa torsdagar. Har inte lärt mig fyra scheman ännu.

Hållit så låg profil jag kan på jobbet. Vilket inte innebär såå låg. Alla vet att jag fyller år, de flesta att det är 37. Undrar vad de andra tror? Jag har fyra barn, borde vara minst 45. Jag ser ut och beter mig tämligen juvenilt, kan inte vara mer än 32. Jag tar mig pondus som endast en med 23 års erfarenhet förtjänar. Jag har chefer som inte fyllt 30.

Gubben Einstein hade väl rätt, även om det inte var just dessa relationer han avsåg. Men allt ÄR relativt.


Jag funderar över 37.
Att det är det vanligaste "slumptalet" mellan noll och hundra.
Gör det min ålder nu till den mest normala? Den mest förutsägbara? Den vanligaste åldern?
Eller gör det min ålder nu till den minst styrda? Med minst förväntningar? Minst förutsägbara?

Det är lätt att hitta "tecken", för att få hjälp att veta hur man ska agera, vem man ska vara. Jag försöker, ibland desperat och med krystade resultat, att fly från tecknen, fly från förväntningarna, ofta enbart för att vara anti, oftare för att inte bli en schablon, för att ha något att stå för, för att ha tvingat mig tänka före handlandet.
Jag kan inte acceptera att jag styrs av simpla mekanismer. Acceptera att min egen vilja och drift är så underordnad normer och schabloner.

Jag vet. Jag borde lära mig att acceptera det jag måste acceptera, och hantera det jag kan hantera. Men var går gränsen?
Jag inbillar mig att var gränsen går mellan vad som bör accepteras och vad som bör hanteras är själva måttstocken för personlig utveckling.
Som spädbarn handlar det enbart om accepterande. Vi kan inte påverka någonting, egentligen.
Ju mer vi växer, desto mer lär vi oss hantera, lär oss forma vår värld, lär oss se skillnaden mellan det vi kan påverka och det som är en del av de förutsättningar vi ges.
Vi växer. Vi hanterar. Vi bygger vår värld.

Ibland stannar vi. Regrederar på acceptera/hantera-skalan. Orkar inte hantera. Accepterar. Förgör. Tar timeout i själen. Intalar oss att accepterande för stunden är ett hanterande i längden.
Ofta är det rätt.
Oftare är det fel.
Det är så lätt. Att låta andra hantera, att låta andra ta stegen. De nödvändiga stegen för att åstadkomma den nödvändiga förändringen för att åter göra livet drägligt.


Det här lät vansinnigt tungt och svårmodigt.
Men jag är ju inte där.
Det är nog bara folk omkring mig som får tankarna att vandra ditåt. Och så klart en liten milstolpe i att ha blivit slumpmässigt gammal.


Men jag har nu fått se Spin City-avsnittet där Carter blir anställd av administrationen! Mäktigt!

Sov gott.

37 är bra.

2008-08-04

Nattliga Tankar i Medelhavet

Jag sitter under en magnifik stjärnhimmel.

Ligger på svaj i en bukt vid Playa de la Trench, tror jag det stod i sjökortet. Något tjugotal sjömil söder om Palma de Mallorca.

Jag har haft tio suveräna dagar här med mina allra närmaste - mina två föräldrar och mina fyra barn.

Vi har just fått se ett stort härligt fyrverkeri från andra sidan bukten. Någon väldigt rik fyller väl år.

Efter en skitgod middag (enligt alla utom dottern) som jag gjorde på kvarvarande ingredienser i båten - vi har haft så sköna dagar att det var länge sen vi bekymrade oss om att ta oss till en vettig supermerchado - läste mamma saga för barnen, jag duschade och rakade mig, och pappa forberedde Irish Coffee.

Satt och gaggade. Ljög om gamla anekdoter. Njöt fyrverkeriet.
Mådde gott helt enkelt.

Så - vad vill jag?
Med detta inlägg?
Med mitt Liv?

Just detta, tror jag.
Vara mig själv. Finnas för mig själv. Göra mina egna prioriteringar.
Jag kommer aldrig ensam styra över mina barn, de har sina mödrar också. Och jag vill inte ha dem själv, självklart ska de ha sina mödrar, självklart ska mödrarna ha sina barn.
Men här.
Men nu.
Men mina stunder timmar veckor med dem, mina alla sprudlande bråkande tjafsande kvittrande njutande gnällande leende barn, vill jag vara Pappa åt dem. Alla kryllande fyra barnen.
Tänker fortsätta med det.
Och mina timmar veckor utan dem, de är så sköna att göra mitt eget av. Att varje dag bygga mitt liv. Lägga ännu en tegelsten i huset jag bygger mitt liv på.

Och helt egoistiskt - det känns så bra för mig att veta att jag gör vad jag kan för att vara bra för dem, mina barn, de som kommer av mig.

Jag är ju mycket av uppfattningen att osjälviskhet inte existerar. Även i den mest uppoffrande handlingen finns en drivkraft att göra det för att Jag ska må bra, känna mig duktig, vinna poäng i liggaren i pärleporten, impa på en tjej, eller vad som.
Vare sig du är Moder Theresa, Mahatma Gandhi eller Jonas.
Men i det avseendet håller jag så väl med Stefan Einhorn: Det lönar sig att vara snäll. Och der spelar ingen roll vad uppsåtet är - godhet för egen vinning är också godhet, och gagnar världen med alla i den.

Alltså - jag vill ge mina barn ett så gott liv jag kan - för det mår Jag bra av!

Vilken väg jag ska gå och vilka val jag ska göra för att uppnå detta, det är en mycket mer komplicerad och svårbesvarad fråga. Det hoppas jag liksom ska visa sig och utkristalliseras under vägen, så att säga.

---

Om det fanns en sensmoral med detta inlägg, är jag tveksam till.
Hittar Du någon - ge mig gärna en hint!

Jag försöker titta upp från mina bländande mobil och njuta av stjärnorna emellanåt, nu ska jag nog göra det på heltid en stund.

Fem stjärnfall hittills ikväll. De verkar komma från Cassiopeia.
Hitta sensmoralen i det, den som kan!

2008-06-20

Perspektiv

Det är lätt att bli blind
Att sugas upp och existera
med ett enda mål

Ett obetydligt mål
Som fyller ens värld
Rycker oss från verkligheten

Jag har hört
att näsan vänjer sig
på 10 minuter

Jag undrar
Hur snabb är själen

Något som igår
var helt självklart
är idag befängt

Något som igår
var helt vansinnigt
är idag reellt

Inget som idag
är naturligt och sunt
kan jag lita på i morgon?

Jag undrar
Hur snabba är ögonen

Jag såg igår
något helt galet

Det jag ser i morgon
är verkligen overkligt

Jag ser det igen
Det verkar normalt

Idag är jag mer öppen
Större förståelse

Mer tolerans
Hoppas jag

Mer perspektiv
Mindre cynisk

Det jag ser idag
Kan jag lita på det
när jag ser det i morgon

Omdömet är nyckfullt

Tanken började i Österrike
Fotbolls-EM
Sverige och Ryssland

Ryska duracellkaniner
på Redbull
Svenska Jabba the Hutt
på Sobril

Minst semi
var tanken

Perspektiv

Det är bara på lek
Glömmer det
Tankarna består

Förmågan att lura
sig själv och andra
att Detta är bra

Tränger så mycket djupare
Vi verkar galna
Men det här blir bra!

Så synd
När grunden är så tunn
Manifesterad av utopier

Fallet blir högt
Verkligheten krass
Betongen hård

När vinboxen är tom
har himlen en annan färg

När verkligheten är ikapp
Har lyckan en bismak

Minns Askungen
Hennes stammande
till de små djuren

Hur ska jag nånsin

Hon var så tacksam
Det är också jag
men med en bismak

Hur ska jag nånsin

Lita på mig själv
Tro på mig själv
Känna mig själv

Hur ska jag nånsin

Det handlar inte
om dig eller dig
eller dig

Det handlar om mig
nu 37.
Men när ska jag
känna mig själv

Perspektiv

Det är midsommar
Umgås!
Jag gör vad jag bör

Barnen hos mödrarna
Kryper in i mig själv

Har inte plats
Finns inte rum

Ringer en vän
Men sitter hemma

Perspektiv

Söker perspektiv
På mig själv
På världen

2008-06-04

Lag på USB


Sitter på konferens hos Abloy i Espoo.

Just hört:
I Japan är det lag på att alla nya "devices" (mobiler, mp3-spelare, kameror osv) ska ha den vanliga lilla USB-kontakten för laddning och dataöverföring - pga miljöskäl!
Det blir så många laddare som slängs när alla har olika pluggar och spänningar.
Heja japanerna!

2008-05-09

Lite ro i själen

Det känns skönt.
En liten tjuvstart.
Försmak av semester.

Mitt i vårens
fullbokade kalender.
Försmak av semester.

Stökiga barn.
Stressade pensionärer.
Försmak av semester.

Pollenfyllda bihålor.
Rinnande ögon.
Orgastiska nysningar.

Men jag sitter här.
Barnen är nånstans.
Suger sakta en öl.

Kall fläskpannkaka
mackor hemifrån.
Lagom lunch.

Musik i öronen.
Hav utanför.
Helt okej.

Nu kom 3/4 barn.
Dags ett medla.
Försmak av semester.

2008-04-18

Fredagkväll

Det här är livet.



Barnen lagar mat.






Pappa sitter i solen och suger på en öl.




Barnen diskar.

2008-04-12

Quel semaine

Inte för att det egentligen hänt något speciellt, men nu är det en vecka sen jag skrev

    Quel samedi!

och det har bara fortsatt.
    Quel dimanche!
    Quel lundi!
    Quel mardi!
    Quel mercredi!
    Quel jeudi!
    Quel vendredi!
för att nu en vecka senare ha blivit
    Qual sábado!

Inget speciellt har som sagt hänt.
Och jag vet att jag riskerar att låta löjligt klämkäck och schablonmässigt tjofaderittanhurtig.

Men fan livet ger.

Vad var pärlan från din dag idag?
Hur många pärlor fick du egentligen idag?

Det är väl egentligen enkelt sammanfattat, och det i världens mest uttjatade sentens

    Carpe Diem

Det är störtskönt.

2008-04-06

Mystify

Boolean logic I trust.
Algorithms I trust.
Beautiful women... they just mystify me.

2008-04-01

Bye bye Sharan



Så var den slutgiltiga dagen här
Sharan träder in i änglarnas sfär


Med gammal mossa på taket
Förnedrande släpad på flaket





För sista gången använt dess tuta
En åldrings färd mot ättestupa


Tacka för alla milen
Vinka adjö till bilen

2008-03-29

Earth Hour - Släck lamporna!


Dags att göra en liten, men symbolisk insats!
Gör som kungen - släck ljuset mellan kl 20 och 21 ikväll!
WWF - Earth Hour.
Ett litet steg i rätt riktning.
Nästa vecka säljer jag min bil.

2008-03-02

SD

Just kämpat mig igenom söndagkvällens tvättberg.
Funderar allvarligt på att starta SD.



Strump Date
Vi hjälper ensamma strumpor hitta sin partner.





2008-02-29

KRAV-viner

Nu har jag fyllt på vinhyllan.
Hade 6 tomma platser i stället, köpte följaktligen 6 flaskor.
4 av dem KRAV-märkta.
Känns bra!
Hoppas de är goda också... :)


(ja - bilden på mitt vinställ är medvetet på fel ledd)

Svåra (k)val

Alltså jag vet varken ut eller in. Eller både ut och in kanske.
Varför ställs vi svenssonsvenskar inför dessa omöjliga val?
Jag måste nog strax åka hem.
Tänka över det här.
Får inget jobbat.
Hur klarar ni det?
Hjälp.

2008-02-28

Sharanens sista suck

åkte till ex för att hämta barnen. bilen startade lagom grinigt. fick precis (kändes det som) igång den till vi skulle hem. mitt på bron över motorvägen, i vänsterfilen, drog den sin sista suck. verkligen tvärvägrade. ex gick för att hämta sin bil för att bogsera med ett fjöligt packrep. precis då kommer pappa åkande! han skulle hämta mamma på jobbet. han har bättre bogsertamp. släpade hem oss, sen kämpade vi fan för att baxa in den i p-rutan.

älskar SL
hatar bilar

VW Sharan '96 bortslumpas!

25' mil, S/V, ACC (funkade), bra stereo (hade hela högtalare), 4 hjul (troligen runda), motor (startar varannan månad, fortsätter gå en gång i halvåret), vindruta (bara ett par stenskott), 7 säten (inga fel!), eluttag i bakluckan, går utmärkt att sova i.

Bytes mot söt liten felfri bil med obefintlig försäkringspremie, inga avgaser, och gillar att gå ett par hundra mil/år.

Jobba isolerat

Har dockat loss datorn och hittat ett nätverksuttag (vårt nätverksfolk har inte fått igång wlan på kontoret - ja det är skandal) och sitter nu i "akvariet" och läser igenom lite saker jag halkat efter med.

Lurar i öronen, hela Årstaviken utanför panoramafönstret.

Skönt.

Fokus.

Ge blod!


...är något jag tänkt göra i en sådär 15 år.

Nu kom jag iväg!
Formulär ifyllda, passerade nålsögat i första gallringen, bjussat på tre små rör med mina plättar, kroppar och plasma för att se om jag passerar det andra ännu mindre nålsögat.

Då kan det bli blodlämning på riktigt om ett par månader!

Ge blod! När kommer Blodbussen till dig?

2008-02-08

STS-122 Atlantis liftoff

Barnen fick vara uppe lite extra ikväll.
Atlantis startar på väg mot en dryg vecka vid rymdstationen ISS.

NASA TV
datorn, upp på 37"-aren.







Spännande...

Magsjuka och tv-spel

Vaknade vid 2-tiden av att Love kröp upp i min säng.
Ont i magen.

Vaknade vid 3-tiden av att Love kröp ner från min säng.
Törstig.

Vaknade ett par minuter senare av kaskadspya i vardagsrummet.
Vaknade.

Satte Love i duschen. Hämtade plastpåse, hushållspappersrulle, diskhandskar, toarengöring.
Låg på alla fyra.

Hämtade madrass och lade nedanför min säng, så han inte skulle behöva sova på loftet.
Sov.

Vaknade och körde dottern till dagis.



Hojade till centrum och handlade lite...

Det är visst några saker jag saknat i mitt hem sedan flytten i somras...





Nu ska här skuras!

Det blev ju lite att ta hand om i natt...






Lyckades boka tvättstuga.

Riktig husmor idag.







Efter lunchen - som han faktiskt kunde äta utan problem - rullade vi in datorn till vardagsrummet.





Det spelas Lego Starwars på 37" tv och med ljudet ut min min gamla hederliga stereo.
Inte mycket sjuk nu inte...

2008-02-04

NY Giants World Champions of Superbowl XLII


What

A

Show



Efter att ha fått iväg barnen till skola och dagis, ätit lite frukost och tittat på lite highlights och intervjuer, ska jag försöka sova ett tag.

2008-02-03

Superbowl XLII

Nu är det dags!

Laddat med snällöl, chips, fågelfrö, lemoncurd och kladdkaka. För nödfall har jag en bit fläskpannkaka att gnaga på.
Jobbet förvarnat - jag "jobbar hemma" (eller bara är hemma) i morgon.

Vid midnatt är det kickoff.

New England Patriots har tagit sig dit efter en rekordsäsong med 18-0 i matcher för att ta hem sin fjärde Superbowl under 2000-talet.
New York Giants kommer mindre tippade ledda av Eli Manning, lillebror till Peyton, som fram till denna säsong var den store i familjen.

Första svenskarna i Superbowl? ge det några år bara.

2008-01-18

Köksnjutning - TNG

Helt galet.
Ny dimension.
Så annorlunda.
Lite konstigt.
Jag har ju tidigare erfarit köksnjutning.
Men nu var det annorlunda.
Knasigt.

2008-01-09

Maskhål i tunnelbanan

dubbelspår är häftiga
ger oss oanade teknologiska möjligheter
till blickar in i andra världar
andra universa
andra liv
som maskhål genom SL-rumtidtabellen
tar oss under ögonblick genom eoner
blottar okända verkligheter
vem är du
vart ska du
hur var din morgon
är du äntligen på väg till jobbet
är du lidande på väg från din älskade
ökar avståndet
minskar avståndet
är du på väg till
är du på väg från
jag känner mig mitt liv mitt universum lite
jag känner dig ditt liv ditt universum ingenting
jag ser du har bruna ögon
genom rutan på min röda linje
genom rutan på din gröna linje
morgonsolen över centralbron anas i ditt hår
den gröna åker lite snabbare
maskhålet stängs
ett annat skymtar nu
så vem är du
är ditt liv som mitt liv
som hennes liv
intrycken flyger
fantasier kompletterar suddiga maskhålsbilder
flyktiga glimtar
flyktiga blickar
ett par ögon möter mina
här och nu
delar vi universum
i vårt leende genom dimensionerna
vem var du
vem blir jag
från ditt håll
anar du solen i mitt hår
ser du min glädje
ser du min sorg
var jag bara en spegling i ditt fönster
är du bara en spegling i min fantasi
tunneln kommer
ditt universum är borta
maskhålet stängt
mitt universum
här och nu
minns en illusion
från gröna linjen

2008-01-06

Nollåttans år

Jag är dålig på kinensiska traditioner
Liksom deras eventuella religioner
Efter år för grisen, ormen och råttan
Är det så dags för nollåttan

Sitter denna mycket sena kväll
Tittar på slutspel från NFL
Kommer bara inte i säng
Ser tackling leda till poäng

Fiskgjusar slår Rödskinn
Indianerna fick sympatin min
Steeler tar sig an Jaguar
Bollen kastas, flyger och far

Fastnade i katastrof-dokumentär
Hittade sedan ännu en här
Små historier i allt det stora svåra
Får mitt trötta öga att börja tåra

Action på min Viasat Sport
Men det är väldigt lång bort
Mitt liv finns ju här i mitt rum
Inte på burken som gör mig dum

Kommande år, vad ska hända
Är det nu allt kommer vända
Vi kan alltid i Tecknen leta
Men vi kan ändå inget veta

Framtiden styr vi bäst själva
Om vi livet nu skall omvälva
Personen med makten är du
Låt förändringen börja nu

Gör det trygga, gör allt med måtta
Eller lev, gör något av ditt nollåtta
Lev ärligt, finns, njut och lev ut
Lev innerligt, ända till året är slut