Best Of

Nu finns en lista med highlights från min blogg, enligt mig själv.

2008-12-28

Jul under stjärnorna

Genomgått den sedvanliga julaftonsturnén

Efter julstrumpor, grötfrukost, fyra paket från tomten paket under granen och sedan finkläder på, åkte vi genom stan till småbarnens mormor och morfar.
Jullunch, Kalle Anka och julklappsutdelning. Mostrar svågrar och kusiner.

Sen satte vi oss i bilen igen, genom stan och norrut till mina föräldrar i Österskär.
Lite mindre folk, lite lugnare. Julnubbe när väl bilen parkerats för i år.
En matbit och sen tomteluva på farfar.

Jag gick ner på tomten för att förbereda sängar åt oss i stugan.
Vilken stjärnhimmel.

Jag insåg åter igen hur bländade våra stjärnor är av allt ljus i storstaden.
Jag skrev om det härom veckan i inlägget "Vill du se en stjärna...?".

Jag kan inte låta bli att dra parallellen till ljuset som lyser över oss små här nere på vårt sandkorn.
Vi blir så bländade av ljuset från reklam, gran, välfärd, klappar i överflöd, värme, löning och glögg att vi inte har en chans att se det positiva som ändå finns i våra liv. Hela livet och varandet motas in i fållan där vi alla likriktas till att följa Jakten på ett Bättre liv, Varmare element, Dyrare klappar, Starkare glögg.

Vi är friare än någonsin att göra vad vi vill med våra liv.
Teknik och pengar ger oss oanade möjligheter, vi lever idag verkligen i Arthur C. Clarke's vision där hans tredje lag

Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic

är en helt naturlig del av vår vardag.

Att nu bo "i stan" ger mig mindre möjligheter att koppla bort och fokusera på det vackra världsaltet. Jag kände det, där på den frusna bryggan under vår överdådiga julaftonskväll. Jag behöver stjärnorna. De hjälper mig att se perspektiven.

Den senaste veckan har jag i alla fall fått njuta av Venus, nu som Aftonstjärnan nere i sydväst under sen eftermiddag och tidig kväll. Hon tränger igenom även de starka strålkastarna från galoppbanan, röken från de oändliga ringlande köerna till och från vårt 22-gradiga centrum dit flockarna fållas för att spendera och bli lyckliga.


Även jag köar i vårt varma centrum.
Även jag önskar vackrare gran, starkare glögg, finare klappar.
Jag rättar leden och går snällt in i fållan med mina medbländade.

2008-12-20

Jesus familj

Jag fortsätter på den inslagna vägen i förra inlägget.

Småbarnen har satt på repeat av Carolas version av Nu Tändas Tusen Juleljus.

Efter att ha lyssnat ett tag kommer sjuårige sonen entusiastiskt till mig.

- Pappa pappa - jag vet vad Jesus heter i efternamn!
- Jaha, eh... vad då...?
- Kvist!

2008-12-19

Tolkning av Chasing Cars

Förra sommaren, närmare bestämt 07-07-07, visades den här på Live Earth galan.

Snow Patrol med Chasing Cars. Texten hittar du här.

Ett tag efter det låg jag i gräset i Humlegården och sms'ade med hon som nu är min flickvän.


Vi var inne på tolkningar av låttexter, och jag fick en tanke som jag skrev ner.
Hon hittade sms'et idag, och jag kan inte låta bli att blogga analysen så här en massa månader senare.


Har en hunch....
Hundar jagar bilar som en del av deras inbyggda primalbeteende.
Det gör ingen nytta och de lyckas aldrig, men de gör det ändå och trivs troligen rätt bra med det.
Låt oss ligga och glömma resten av världen och helt utan syfte eller duktig nytta jaga bilar runt i våra huvuden/själar.
Leka lite med våra egna och varandras tankar och känslor.
Smaka på känslorna.
Dofta på tankarna.
Släppa en för att jaga efter nästa bil/tanke/känsla/drift.

2008-12-15

Volvo Ocean Race Game - Jag spelar!

Kors i taket.
Jag har börjat spela.
På datorn alltså.

Jag är ingen spelare.
Jag sitter ofta och länge vid datorn.
Eller åtminstone har den igång i närheten, och tittar till den ofta.
Den finns alltid där, helt enkelt, och är en del av mitt liv, hur hemskt det än må låta.
Men jag sitter inte timmevis och letar magiska ringar eller skjuter ner terrorister eller healar guildkompisar.

Men jag har börjat spela.
Det är ett sympatiskt spel.
Det tar lång tid, ett par veckor i taget.
Men det tar inte lång tid, bara ett par minuter i taget.


Man seglar "med" de verkliga båtarna i Volvo Ocean Race. Det är realtid, det är riktiga vindprognoser, det är nästan hundra tusen andra virtuella båtar.

Jag loggar in, kontrollerar position och segelsättning, justerar lite, tittar till mina "vänner" och motseglare. Sen loggar jag ut igen. Ett par timmar senare är det dags att justera en gång till.
Än så länge är vi tre båtar i familjen som för en intern kamp om positioner och vindar.

Mycket sympatiskt, och framför allt så stjäl det inte all min vakna tid.

Lämnade Cochin i Indien i lördags - full fart mot Singapore! I makliga 5,3 knop just nu, men snart kommer vi in i ett område med lite bättre vindar.

2008-12-03

Kontemplerande med syster

Jag har ikväll suttit med syrran och gaggat.
Vi gled in på vår egen och andras syn på oss själva.

Det är ett mysterium.

Hur uppfattas jag?
Hur vill jag uppfattas?

Vad stör sig andra på?
Vad charmas andra av?
Vad kittlar?
Vad tråkar?

Nånting gör vi alla rätt, nånting gör vi alla fel.
Det är klassiskt att prata om sitt dåliga självförtroende. Det tänker jag inte göra. Försöka att inte göra. Jag är mer inne på min egen fascination över att jag ändå gör någon form av intryck som uppfattas som positivt av vissa. Väldigt positivt av andra.

Jag är mysko.

Syrran är knepig.

På nåt sätt finns vi båda ändå i ett antal sociala och professionella sammanhang. Men jag har nog med problem att försöka förstå mig själv, så jag försöker inte ens gå in på syrran. Då får förbli hennes huvudbry.

Jag vet att jag har mitt sätt. Mitt dryga och dömande sätt.
Samtidigt som jag i vissa sammanhang är så lyhörd och tolerant. Men oftast inte.

Helt ärligt talat kan jag inte förstå vad behållningen av mitt umgänge är.
Vad kan jag attrahera med? (Nej - jag tigger inte komplimanger)
Och dessa undringar står i direkt kontrast till den grundkänsla jag fått i blodet - att jag är bra och kan och förmår. Och den känslan finns ju också kvar.

Det är då fan att det ska vara så knepigt.

Att jag ska vara så mysko.



Dags att inse - det här blogginlägget skrevs nog väldigt prematurt, och skulle fått ligga kvar som ett utkast i några dagar eller decennier tills jag egentligen vet vad jag vill få fram och hur det ska formuleras. Men jag lever idag. Och bloggar idag. Men definitivt ingen "Best Of".

2008-12-02

Ensam pappa

Från mitten av januari till slutet av april ska jag vara heltidspappa till mina små barn.
Deras mor har fått chansen att göra praktik i Pona i Indien.

Det är en jättemöjlighet för henne, och en gammal dröm som nu närmar sig verklighet.

Igår kväll åt jag middag med henne och barnen, och vi berättade om planerna. Love "landar-alltid-med-huvud-upp-och-fötter-ner" sa ungefär:

Jaha, oj vad långt bort, kommer brorsorna också vara hos pappa hela tiden?
Lillasyster Io var aningen mer skeptisk...
Jag ska följa med!
Du ska inte åka!
Sen ska vi bo lika länge bara hos dig!
Efter mer prat kändes det lite bättre.

Men det kommer bli en utmaning. För alla inblandade.
För Y så klart, att vara borta från barnen så länge.
För barnen så klart, att inte träffa sin mamma på så länge.
För mig, att trösta och försöka räcka, när de saknar sin mamma.
Troligen går jag ner i arbetstid en del under den här perioden, eftersom jag nu inte kommer ha "lediga" veckor att jobba mer under. Det ger en ekonomisk utmaning också.

Jag kommer få hjälp av barnens mormor och morfar, kanske varannan helg. Förhoppningsvis kan även mina föräldrar hjälpa till en del. När de inte är på båten i Italien så klart... Kanske utnyttjar jag de äldre bröderna lite mer.

Det ska i alla fall bli spännande, och jag ser fram emot den här tiden! Förhoppningsvis kan det vara utvecklande och positivt för oss alla!

Jag tror att jag har en ganska sund inställning och vet att jag kommer göra mitt bästa för att hantera min sida av situationen, men goda råd och glada tillrop är alltid välkomna - skriv gärna en kommentar :)