Ensam pappa

Från mitten av januari till slutet av april ska jag vara heltidspappa till mina små barn.
Deras mor har fått chansen att göra praktik i Pona i Indien.

Det är en jättemöjlighet för henne, och en gammal dröm som nu närmar sig verklighet.

Igår kväll åt jag middag med henne och barnen, och vi berättade om planerna. Love "landar-alltid-med-huvud-upp-och-fötter-ner" sa ungefär:

Jaha, oj vad långt bort, kommer brorsorna också vara hos pappa hela tiden?

Lillasyster Io var aningen mer skeptisk...

Jag ska följa med!
Du ska inte åka!
Sen ska vi bo lika länge bara hos dig!

Efter mer prat kändes det lite bättre.

Men det kommer bli en utmaning. För alla inblandade.
För Y så klart, att vara borta från barnen så länge.
För barnen så klart, att inte träffa sin mamma på så länge.
För mig, att trösta och försöka räcka, när de saknar sin mamma.
Troligen går jag ner i arbetstid en del under den här perioden, eftersom jag nu inte kommer ha "lediga" veckor att jobba mer under. Det ger en ekonomisk utmaning också.

Jag kommer få hjälp av barnens mormor och morfar, kanske varannan helg. Förhoppningsvis kan även mina föräldrar hjälpa till en del. När de inte är på båten i Italien så klart... Kanske utnyttjar jag de äldre bröderna lite mer.

Det ska i alla fall bli spännande, och jag ser fram emot den här tiden! Förhoppningsvis kan det vara utvecklande och positivt för oss alla!

Jag tror att jag har en ganska sund inställning och vet att jag kommer göra mitt bästa för att hantera min sida av situationen, men goda råd och glada tillrop är alltid välkomna - skriv gärna en kommentar :)