Sitter på en kobbe i skärgården och känner svårt av den nya ångesten.
Allt för många av elektronerna i min förlängda kroppsdel smartestphone har svikit och gått över till Andra Sidan för att umgås alldeles för intimt med sina motpoler.
Batteriet börjar laddas ur.
Visserligen har jag fixat laddmöjlighet i båten, men den får inte många mA den vägen, och hur länge vill jag egentligen sitta fjättrad inom laddsladdsavstånd från uttaget?
Som krydda på moset får jag ingen 3G här, trots att jag haft det under alla dagens 5 timmars färd hit, så allt jag vill göra tar sk*tlång tid.
Ack, denna värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
....ja det är ju betydligt trevligare än att låta bli!