Jag känner en helt ny känsla. Det är överraskande och underbart. Jag har verkligen börjat sakna mina barn när de inte är hos mig. Njuter av det. Från att mest ha inneburit något som kräver administration och tar tid från mig och 'någon' så är de verkligen sällskap som jag vill ha och längtar efter.
Jag inser att det nu låter som om jag är en frukansvärd far, men det är jag inte, och har inte varit.
Men det är en mäktig känsla nu för mig att längta efter mina barn.
Känner igen känslan, både den gamla och den nya.
SvaraRadera