Jag behöver hjälp.
Jag inser att det finns något sunt motiv i denna vrå av marknadsföringslagen, men jag kan inte nu förstå den riktigt.
Nej, vi ska ju inte bli pålurade reklam.
För då kan vi tro att något är bra/snyggt/användbart när det i själva verket bara är någon som vill få oss att tro det.
Nu är det den där blondinbellan som tiggt om gratiskläder mot att hon lovar att ha dem på sig på sin blogg.
Kanske inte så stiligt gjort, men i ljuset av att hela hennes tanke verkar vara att bli någon sorts pseudokändis enbart för kändisskapets skull, är det inte speciellt förvånande.
Man kan ha massor med åsikter om henne och hennes kamp om strålkastarljuset, men så mycket bryr jag mig helt enkelt inte.
Men jag förstår inte varför det ska vara olagligt...
Vad är egentligen skillnaden mellan att jag i någon bild här på min blogg säkert råkar visa något klädmärke, och att hon gör det? Förutom då att jag betalat pengar för att kunna bära märket...
En gnutta avundsjuka så klart. Jag skulle gärna ha gratiskläder.
Jag ställer mig frågan -
Skulle jag tveka om jag fick möjlighet att göra något sådant?
Jag vet inte...
Vilket får mig att inse att jag balanserar inte bara på gränsen till lagen - jag har uppenbarligen inte ens någon aning om var den är!
Eftersom jag så gott som aldrig handlar kläder till fullt pris, utan bara när det är rea, så borde varje offentligt publicerad bild på mig göra mig till en brottsling enligt den där vrån i marknadsföringslagen!
Men ja, jag inser ju att det finns en smärre skillnad... Jag får inte rabatt av affären under premissen att jag ska exponera plagget i något uttalat medium, de kräver inte ens att jag någonsin ska ha det på mig eller nämna för en levande själ... medan BB får sin "rabatt" under en mycket tydlig premiss - Gör reklam för detta i ditt medium!
Eller är det helt enkelt avundsjukan som krupit in i den där vrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
....ja det är ju betydligt trevligare än att låta bli!