Nu är det jag och Macaulay.
De stora barnen hängde med styvfarsan hem.
De små blev kvar hos modern efter att jag skruvat ihop deras loftsängar där ikväll.
Så nu är man på riktigt singel alltså.
Inget runt fingret.
Home alone.
Ett helt liv att leva.
Så jag sitter här med datorn i knät och funderar på om jag ska ta en nattlig sejour till diskbaljan, eller sätta på en film, eller det enda rätta - att gå och lägga mig.
Får nog jobba lite på mitt singelliv om det ska kunna kallas singelliv.
Eller inte alls, utan bara låta mitt liv vara mitt liv. Singel eller inte, föra mitt liv. I min takt. Just nu är min takt att sitta hemma med en dator eller diskbalja eller bara med luften på balkongen i natten.
Skön takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
....ja det är ju betydligt trevligare än att låta bli!