Nu håller jag på att gör snabb mat till barnen.
Vi har packat färdigt, hejat på Lukas som sprungit Minimaran med bravur, badat lite, och nu kommit hem.
När barnen ätit och sen duschat ska de få mysa till med film och gos.
Då ska jag och Y gå ner på lokala indiern och äta en Last Supper.
I morgon åker ju jag och killarna ut på två veckor segling, och när vi flugit hem från Kiel så är det flytt och praktisk separation direkt.
Det känns bra, det känns som en bra separation, om det nu finns några sådana.
Vi har fått tid på oss att försöka hitta till en vänskap, och försök till ömsesidig respekt för varandra, vilket är så ovärderligt som separerade föräldrar.
Men jag vet ingenting om hur det kommer gå, det vet ju ingen.
Mitt glas är dock halvfullt. Kan inte tänka tanken att det inte kommer gå bra. Det kommer gå bra. Det ska vi vara tillräckligt vuxna för att se till. Det är vi.
Nu ska jag utfordra barnen, duscha dem och sen väcka Y som är lite trött efter en lång natt och en skön dag. Sen blir det Sazna.
Stay tuned.
Ni är föräldrar fast ni separerar. Glöm aldrig det. Är er plikt att samarbeta för att barnen ska växa upp till starka individer.
SvaraRaderaSåsom jag och exmaken gjort alla år.