Det sa en god vän till mig idag.
Det ligger mycket i det.
Att segla långt kräver mycket.
Tålamod.
Ensamhet.
Förmåga att hantera tristess.
Snart kommer rätt vind! eller inte....
Yttre resor har sina yttre mål, sina faktiska begränsningar.
Yttre resor har en början och ett slut.
De inre resorna är så mycket mer givande.
De inre resorna är så mycket mer oförutsägbara.
De inre resorna går till de vita fläckarna på kartan.
De inre resorna vidgar våra vyer.
De inre resorna visar oss verkligheter vi inte trodde fanns.
De inre resorna ger oss ledtrådar till oss själva.
Jag ska ut och segla!
Någon som vill följa med?
Jag har långseglat och jag ÄLSKADE det!
SvaraRaderaFanns ingen stress alls tyckte jag. Trots att ytan är liten så hade man hela världen öppen kändes det som. Att ljudlöst sväva fram över blått hav, slippa hemska stora illaluktande båtmotorer, mums!
Att sitta i sittbrunnen med nystekta köttbullar, kokta makaroner och rabarbersaft, kan det vara bättre en vardag mitt på havet? Sen ankra upp för natten, steka filé, skära upp en fräsch sallad, ta två glas rött. Mmm....segla ÄR livet. Saknar det grymt.