Kusinen fyller 40.
Vi ska på hennes 80-talsinspirerade fest, det nästanseparerade exet och jag.
Det är ju lite kul att klä sig "fult" som det begav sig.
Men om 80-talet nu inte är så mycket att återuppleva för mig...?
Jag vill definitivt inte se ut som då, vare sig för att det var särskilt representativt för det vi idag ser på som 80-talsstil eller för att det var lite kulfulsnyggt.
Dessutom lever jag ju med kartonger ouppackade till stora delar, och definitivt när det gäller kläder som eventuellt skulle kunna passat in på 80-talet...
Det är så mycket enklare för tjejer! Sno killens gamla collegetröja och klipp av kragen. Tupera håret. Et voila!
Men det ska bli skitkul att gå på fest! Jag kommer inte känna en fjärdedel av människorna, men det är ju bara kul! Extra roligt att få göra sitt första intryck som en halvengagerat förklädd 80-talswannabe.... hm.
Sen blir det så klart lite extra spännande att gå med exet. Men det är ju naturligt, vi känner mina kusiner tillsammans, och kusinens man är vår gemensamma sons gudfar. Det är bara att hålla tummarna att det går bra och vi har trevligt. Men det ligger ju helt i mina (och hennes så klart) händer, så det fixar sig nog.
Barnen lämnade jag i förmiddags till mina föräldrar för en tur med deras båt. Så jag kan komma hem när jag vill inatt... Skönt.
Det mest spännande blir att snygga som vi är ta oss in till stan och sitta nånstans och ta en fördrink/öl i vår utstyrsel. Men jösses Jonas, folk ser ju alltid konstiga ut.
Nåja, anyway, men men.
Börjar bli dags att leta upp ett tåg. Ha en suverän lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
....ja det är ju betydligt trevligare än att låta bli!