Nu har jag stulit en stund för att presentera mig här.
Sitter på tåget på väg till jobbet. Försov mig en dryg timme, men det är ingen större fara, flexar ju på jobbet och eftersom jag har relativt bra förutsättningar för att jobba hemma så brukar timmarna gå ihop.
Men det var inte det jag skulle skriva om nu.
Jag är alltså Jonas. Jag har fyra barn mellan 4 och 13 år. Jag håller just på att separera från de yngre barnens mor. Flytten sker i slutet av juni...
Mycket upp och ner har det varit under åren.
Men jag är ju en glaset-är-halvfullt-människa, så jag kan ju inte annat än att övertygat tro att framtiden är full av upp.
Det är klart, vissa stunder har känslan funnits att utvägar varit omöjliga att finna, och att den känslan säkert nångång kommer att attackera mig igen, men det skulle ju aldrig fungera att leva med den känslan bestående.
Tåget framme! Får fortsätta senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
....ja det är ju betydligt trevligare än att låta bli!