Informationssamhället, Bloggalenskapen och Hjärnöverhettning

Bill Gates fick en vision.

Information at your fingertips.

Och han lyckades. Visserligen var han säkerligen inte tungan på vågen som fick informationssamhället att skapas. Men jävlar vad han lyckades. Cred.

Läser i Svenskan...

Med datorn i knät tittar vi på tv, ­lyssnar på musik och svarar på sms.

och inser att det är precis så jag sitter, inte alltid, men troligen majoriteten av kvällarna hemma. Och just nu. Men jag kan även utan att överdriva lägga till

borstar tänderna på barnen, mailar, springer till tvättstugan och passar på att ringa det bortglömda samtalet, bloggar om nåt jag blev förbannad på, lägger barnen, msn'ar med exet, pappa och sonen, kör en diskmaskin.

Är det inte underbart?
Kunskap är makt. Jag har sån makt! Jag kan göra vad jag vill, jag kan veta vad jag vill, jag fyller huvudet med kunskap! Det måste vara värdefullt! För kunskap är makt. Det berättade elevorganisationen eller om det var SSU för mig för hundra år sen.

Kunskap är stress? Kunskap om "allt" ockuperar mina neuroner så att jag inte hinner känna? Information är självförsakande? Information om 100 verkligheter tränger bort min verklighet? (SvD)

Jag måste fortsätta citera. För det är ju ganska sjukt.

I genomsnitt har vi har åtta fönster öppna samtidigt på våra datorer och blir avbrutna var tredje minut.

Och vi besitter hjärnor som utvecklats under millenniehundraden och årmiljoner...
Vi hänger inte med! Ok, det kanske är jättebra träning för våra hjärnor som ska se till att vi kan skydda oss mot faror och att vi kan vara tillräckligt smarta för att fånga mat. Eller inte.
Jaja, nu tycker säkert alla som läser att den där killen som skriver den här bloggen måste vara nån efterbliven sak som inte ens klarar av lite normalt surfande medan han jobbar. Det är jag säkert. Det bjuder jag gärna på.

Men inte nog med att vi galet belastar våra egna hjärnor. Vi gör det dessutom mot våra barn. Om man inte aktiverar barnen non-stop är man en dålig oengagerad förälder.
Men egentligen är det väl snällt av oss att förbereda de små liven på vad som komma skall.

Jag ber en liten bön... och skickar den till Redmond... Må Bills nästa vision vara

Relevant Information at you fingertips

Eller tillgänglig på något annat sätt. Men det där filtret saknas...
Alla bloggar taggas med Etiketter för att bli lättare att hitta för de som är intresserade. Detsamma börjar hända med nyheter i pressen på nätet. Allt detta hjälper oss.
Men hinner det bli tillräckligt användbart innan våra stenåldershjärnor brunnit upp?

Vi uppfinner nya begrepp för att förklara vad allt detta gör med oss. Panikångest. Väggen vi alla går in i till höger och vänster. Klimatångest efter alla larm och våra egna upplevelser av klimatförändringar.

Jag jobbar med teknik och främst informationsteknik. Och ofta längtar jag tillbaka till en tid jag inte ens upplevt, tiden när saker var tvungna att ta tid. Saker fick mogna. Man fick fundera på saker innan de hunnit passera bästföredatum och något nytt gällde.
Extremt retro nu, jag medger.
Men det finns en annan väg också. En annan väg än att hoppas på 3'e världskriget som kommer ta livet av all modern teknik och "bomb us back to the stone age" som jänkarna säger när de vill berätta om en ny häftig puffra de hittat på.

Det finns en annan väg. Låt oss använda tekniken till att filtrera åt oss. Låt oss ta det lugnt. Låt oss strosa barfota i gräset. Låt oss känna solen. Låt oss lyssna - på riktigt - på vår älskade medan hon berättar om en dröm. Låt oss se - på riktigt - våra barn när de leker.
Låt oss vara, medan agenter skummar våra 100+ dagliga mail för att plinga på oss bara om det är så akut att det inte kan vänta. Låt oss själva välja vad agenten ska tycka är akut. Och fan vet om den som bygger agenten inte i hemlighet ska lägga in pi-faktorn i tröskelvärdet för vad som är akut. Så att det måste vara minst 3 ggr så viktigt för att jag ska bli plingad.

På något sätt måste vi ha en agent vi kan lita på. För vi kommer inte, och kan inte ens idag, hinna hålla koll på allt vi blir överösta med. Informationen finns, och kommer inte minska. Och vi kommer inte, förutom i extremfall, vilja vara utan informationen. Därför måste vi kunna lita på agenten, för att kunna slappna av och gräva med tårna i sanden utan att känna att vi missar saker.

Nej. Jag jobbar inte med en sådan agent och försöker kränga den nu. Men fan jag kanske ska sadla om och fokusera på det. Jag vistas i en branch som ger föga utrymme för att drivas av sitt kall, men här skulle jag nog kunna det. Suger på tanken ett tag. I morgon ringer jag Bill. Fast det verkar svårt för Kall i den här branchen som sagt... Ännu en grej Gud Bill sagt

In this business, by the time you realize you're in trouble, it's too late to save yourself. Unless you're running scared all the time, you're gone.

Eller så ringer jag honom nästa vecka, i morgon ska jag stänga datorn och träffa de minsta systerbarnen och klättra i masten för att dra ett spinnaker-fall. Inför seglingen med far och söner till Kiel. Vi kommer ha med oss, förutom en massa annat, 4 mobiler och 4 bärbara datorer. En extra WLAN-antenn över däck för att säkra kontakten med omvärlden när vi ligger i hamn. Suck. Lev som jag lär Jonas!
Men i morgon är det piano.

Kan ni andra vara mina fingertips under tiden?